Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1867, sida 3

för mig endast att framhålla den hufvudsakliga förtjensten uti hr Hollanders motion, att, genom dess antagande, vi som först skulle erhålla en verklig lag i afseende på folkskoleväsendet. Våra hittills utkomna författningar i detta fall äro att anse såsom öfvergångestadganden, hvilka lemnat allt för stort rum åt godtyckligheten. 25 år hafva nu förflutit, sedan folkskolor i hvarje socken genom lag påbjödos. Öfvergångsperioden kan härmed anses vara tillryggalagd. Den brist, som hr Hollanders motion lika med de öfrige dock har, och som här i dag blifvit af andra antydd, nemligen att den förglömt den lefvande kraften, läraren, måste afhjelpas, om något resultat rättvisligen skall kunna förväntas. Anse vederbörande bed med godt samvete kunna påyrka fullgörandet af hvad nu fordras af en skollärare, så måste ock full betalning gifvas. Lönen måste höjas, så att minimum (nu 400 rdr) blifver 800 (jemte, såsom nu, husrum etc.) med en förhöjning af 100 rdr för hvart femte år, som skolläraren tjenstgjort. Det synes ock rättvist, att, då folket genom sina skatter underhåller så väl elementarläroverken, som öfriga den högre bildningen tillgodokommande läroanstalter, statskassan återgäldar denna. de högre klassernas skuld, genom att utgöra de nödiga löneförhöjningarne till folkets lärare. Och anse sig komiterade hafva fullgjort det dem lemnade uppdrag, då de härmedelst delgifva folkskollärarne i riket och folkundervisningens vänner i öfrigt härvarande skollärareförenings ofvan omförmälte åsigter, och för öfrigt öfverlemna saken åt allmänhetens välvilliga beaktande, visse, att folkskolans gynnare och vänner, understödde af landets allmänna och upplysta mening, skola föra saken till en lycklig utgång. A Kongsbacka solkskollärare-förenings vägnar: KOMITERADE.