Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1867, sida 3

RIKSDAGEN. Båda kamrarne voro samlade i Onsdags förmiddag och förehade vederbörande utskotts betänkande angående allmänna bevillningen, deri ingår beskattningen å privatbanker, samt om räntans frihet. Allmänna Bevillningen. Bevillningsutskottet hade afstyrkt motion om att innehafvarne af militieboställen skulle befrias från fastighetsbevillning, äfvensom att den i 4 bevillningsstadgan åt enskilda personer medgifna lindring uti eller befrielse från bevillning måtte utsträckas till bolag. Båda kamrarne godkände dessa afstyrkanden. Utskottets anmälan, att detsamma, vid granskning af n. v. bevillningsförordning, icke funnit skäligt att deri föreslå någon ändring, föranledde hr Nils Larson att påpeka det formelt origtiga i denna blotta anmälan, då, enligt riksdagsordningen, det åligger hvarje riksdag att pröfva och fastställa ny berillningsstadga. Talaren ville derföre, ehuru han för öfrigt icke heller åsyftade någon förändring i nu gällande bevillningsstadga, att densamma måtte på vederbörligt sätt underställas riksdagens pröfning. Hr Kinmansson fäste uppmärksamheten på möjligheten af blifvande förändringar i nuvarande bevillningsbelopp, och till följd deraf också förändringar i den ifrågavarande förordningen, hvadan han ansåg att man icke borde å utskottet i förväg genom att nu definitivt fastställa . nämnda förordning. Hr Björck fann en rättelse i det af hr Larson angifna syfte vara nödvändig, men erkände jemväl sanningen af hr Kinmanssons anmärkning, hvarföre han yrkade återremiss å denna punkt, hvilket kammaren också beslöt. Första kammaren fästade sig icke särskildt vid denna punkt. Om bevillningen å privatbanker. I första kammaren uppstod en längre öfverläggning i fråga om tvenne af utskottet afstyrkta motioner rörande beskattning å de enskilda bankernas sedlar. Grefre C. G. Mörner, hrr Schartau och L. T. Almqvist uttalade den åsigten, att ifrågavarande beskattning borde införas, ty dels skulle genom densamma uppstå en jemnare fördelning af den på bankinrättningarna hvilande skatt, dels skulle ock derigenom undvikas de faror, som de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt innebure för landet. På grund häraf yrkade hämnde ledamöter återremiss, i den syftning att utskottet skulle inkomma med ett annat förslag, uppgjordt i öfverensstämmelse med en af hr Almqvist reservationsvis afgifven framställning, om sådant tillägg till bevillningsförordningens 8 7, mom. 1, att afdrag för bevillningsoch kommunal-afgifter, som komma att den skattskyldige för året påföras, icke få från dess beskattningsbara inkomster afräknas. Utskottets hemställan understöddes deremot af frih. af Ugglas, hrr Bennich, v. Koch och Weern, som ansågo den ifrågavarande beskattningen icke vara med billighet och rättvisa förenad och innebära ett frångående af den hittills följda principen för bevillnings utgörande. I samma riktning yttrade sig hr Wallenberg, som i de framställda förslagen icke kunde se annat än ett försök att skada de enskilda bankerna, och önskade, att de, som af sett eller annat skäl önskade se dessa inrättningar I ,,slopade, måtte söka vinna sitt mål på banklagsstiftningens väg, men ej sträfva att underminera len affärsrörelse, som hölle sig fullkomligt inom laglighetens gränser. Vid anställd votering blef utskottets förslag antaget med 68 röster mot 20. I andra kammaren öppnades öfverläggningen angående detta ämne af hr Medin, som yrkade såterremiss å utskottets betänkande, under yrkande, att utskottet måtte taga under förnyadt öfvervägande hans metion i ämnet. För återremiss talade äfven hrr Werner, Pettersson, Ivarsson Jöns Pährson, grefve Posse, hrr P. Andersson Rundbäck, Key, Agardh och Svanberg, af hvilka hr Werner yrkade bifall till frih. v. Schultzen. heims i enahanda ämne väckta motion, samt gref ve Posse önskade att den af hr Almqvist vid ut skottets utlåtande fogade reservation måtte bifal las. Hr Agardh framställde ett särskildt förslag