till en älskarinnas för tidiga död, hvadan denna alltså nu i hans dödsstund funnit sig föranlåten att uppvakta honom. Den sålunda uppskrämda qvinnan började snart omtala att det spökade i huset, och inom kort spred sig ryktet härom samt utbredde sig i hundradetals förstorade gestalter. Den svarte mannen, berättades det, ty det var han och ingen annan, tillställde stort spektakel omkring ,,Stenhage-Bengtens sjukdomsläger samt visade sig understundom som en svart hund, liggande på den sjukes bröst, men var mestadels osynlig, dock tillställde han en ständig möbeldans med alla husets effekter, hvilka alltjemt kastades omkring, jemte det att bräder och träbråte inslungades genom stängda dörrar, utom allt annat buller, som hördes i och omkring samma hus. Detta ryckte lockade snart en mängd nyfikna och vidskepliga personer att besöka stället, hvilket dagligen under flera veckors tid hade tillopp af folk som på en marknadsplats. Ingen såg eller förnam något, men de afgående, Som ej ville låtsa sig hafva lupit April, berättade förunderliga saker åt de mötande och i hemmet, och på detta sätt fortgick det från dag till dag. En person berättade, att just som han satt på en stol, så slungades en på bordet stående flaska bums i planeten på honom, en annan, att han flera gånger lyftades af stolen der han satt och föll till golfvet, utan att kunna förklara orsaken dertill, en tredje, att han sett alla stugans saker dansa och röra sig m. m. Allt detta spred sig hastigt omkring samt troddes och försäkrades af alla enfaldiga personer, och på lylika har man äfven i våra tider ett ganska stort förråd, nästan till öfverflöd. Slutligen tog någon mera förnuftig person i tag med saken, och man kom snart till det resultat, att grannstugans gossar genom en barntrumma och annat buller skrämt len enfaldiga qvinnan samt sålunda gifrit upphof ill hela spökhistorien. Eo annan berättelse omtalas från norra delen äf Göingetrakten. Någon elak person eller ovän hade sannolikt börjat utsprida, att en aktad och förmögen landtman, för att blifva rik och välmående, ingått förbund med hr Pocker och att denne n vacker dag kommit med stor ståt i täckvagn ned 4 hästar för att afhemta honom, men hade lock gifvit sig tid att öfvervara ett stort kalas, ill hvilket äfven flera prester blifvit inbjudne. Då let nu kom till kritan, så lade presterna sig emelan och sökte med tal och läsning att förhindra föreaget. Två af dem voro härtill inkapabla, ty, satan är ej vika för en bondkaplan, sjunger Bellman, nen den tredje, en läsareprest, lyckades att afvärja faran och få saken uppskjuten tillsvidare. — När folket kan sätta tro till och kringsprida lylika skamliga historier, så synes folkupplysninsen stå på klena fötter samt behöfde män till båle lärare och skolråd, som sökte att borttaga så ega saker som fördom, vidskepelse, öfvertro och illsarelser. i—