Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1867, sida 2

haciendan, samma morgon som gubben dog, och har, i sin passion för allt dylikt, stulit och gömt dem utan att deraf vänta sig en reals nytta. — Gud gifve att de hänga honom! sade Desterres med en qväfd förbannelse. — Har inte det kreaturet äfven yppat allt hvad han visste om gamla Pascua och bennes gift. — Vid satan, sade Pertena bleknande, — då är det på tiden att vi ge oss af, ty om — — — Oroa dig inte, sade Desterres dystert för sig sjelf, — saken är inte så farlig. Jag erhöll redan i morse underrättelse af polisen, och det var orsaken, hvarför jag skref till dig att sammanträffa här med mig. Men du måste genast bege dig ut till haciendan och varna gamla Pascua, så att hon ej bekänner något, utan förnekar allt, — hon skall ej göra det förgäfves. Jag kan för ögonblicket icke aflägsna mig, tillade han tvekande, — men det vore bäst, att du för en kort tid höll dig utom polisens synkrets. — Och om de knipa dig! Desterres skakade föraktligt på hufvudet. — Aldrig, sade han, — ty jag vet för mycket om dem, och om de låta mig blifva fast i denna sak, kunde det kanske falla. mig in att äfven förmå andra att tala — — — Och kunna de göra mig ansvarig, hvilken endast står som vittne på köpebrefvet? brummade Pertena. — Bah, sade Desterres, — om de lemna mig i fred, så kunna de ej hålla sig till vittnena. Men efter åtskilligt, som jag har hört, fruktar jag nästan att du står till boks för åtskilligt annat, och i det fallet — — Han betraktade honom dervid