Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1867, sida 2

s 0 biöteborg den I? Åpril. I Stockholm ha i dessa dagar utkommit ett par rätt pikanta brochgrer om inre ställningar och förhällanden vid vår riksdag, den ena kallande sig: , Bref från riksdagen af en orepresenterad; första brefvet: partierna i andra kammaren; den andra med titeln: Till ,,orepresenterad från en representant; första svaret. Den förra af dessa brochyrer är författad af en praktikus, som, fastän han enligt sin egen uppgift icke är representant, ej ens representerad, lyckats att kasta djupa blickar bakom kulisserna och på grund af hvad han sålunda erfarit åtager sig att lemna allmänheten upplysningar omen verkligen mycket oklar sak, nämligen om uppkomsten af och andemeningen med de partier, som sägas nu vara till finnandes inom andra kammaren — upplysningar, som måste anses väl behöfliga, framför allt sedan det s. k. landtmannapartiet offentliggiort sitt program. Iy i detta program förekommer icke en enda väsendtlig punkt, som ecj äfven de utanför detta parti stående ledamöterna af andra kammaren gilla, hvadan detta program ej blott lemnar allmänheten i samma okunnighet som förut om anledningen till partibildningen, utan bidrager att göra den alldeles obegriplig för enhvar, som gör ,landtmannapartiets ledare den äran att tro deras program vara en öppen och fullständig redogörelse för dess ledande grundsatser och ej ett af loci communes hopflickadt täckelse, egnadt att, såsom man säger, ,lura bönder och dölja rent personliga syften. Vår praktikus börjar med att bekänna sig vara en rask och orädd karl, som icke delar känslorna hos ,,en stor mängd aktningsvärda medborgare, som rysa vid den tanken, att utpreglade partier skola bilda sig inom vår representation. Nu är det i sjelfva verket också en erfarenhetssak, att i nästan alla frågor menniskornas åsigter skilja sig mer och mindre från hvarandra, likasom det ock är helt naturligt och riktigt, att der frågor af en djup och iagripande vigt förekomma, en församling, som i dessa frågor har beslutanderätt, skall i enlighet med de rådande grundolikheterna i uppfattningen organisera sig i olika hufvudgrupper, som bekämpa hvarandra. Och bärmed är en partibildning gifven, som hvarken bör klandras eller kan undvaras, så länge det är öfverlygelsen i den omtvistade frågan, som bestämmer hvarje ledamots plats i striden. Det är med andra ord en partibildning, i hvilken alla elementer för hvarje särskild fråga gruppera sig efter åsigternas valfrändskap, och hvarvid en uppoffring af egen öfvertygelse om hvad som är godt oeh riktigt naturligtvis icke kan komma i fråga, icke minst emedan en sådan uppoffring aldrig öfrerensstämmer med en representants pligter, eller låter förlika sig med ärlighet och heder. Men det är icke en sådan partibildning, som vår praktikus har i kikaren, och det äricke till en sådan han lyckönskar vår riksdag. Hans ideal utgöressynbarligen af starkt slutna fraktioner, hvilkas medlemmar följa genom eld ochivatten sina ledare, desse må nu föra sina hjordar i den ena riktningen eller den andra, ty, säger han, att i hvarje särskildt fall vilja bevara sin sjelfständighet, det är att afsäga sig anspråken att kunna med kraft verka för framgången af sina åsigter. Ehuru nu ett gammalt ordspråk vill veta, att ärlighet varar längst och ehuru ett dermed beslägtadt bibliskt ord inskärper hos folk, att den som icke är trogen i det lilla ej heller är det i det stora, så torde väl dock en och annan finnas, som anser för rätt praktiskt hvad hr ,,orepresente