Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1867, sida 2

med en lurande blick, och Pertena hviskade efter ett kort besinnande: — Jag tror sjelf det är bäst att jag besöker några gamla vänner i Cordillerna; luften börjar att inte längre behaga mig är — — — Apropos, sade Desterres sakta, — vet du att den mördade, som man nyligen anträffade utanför staden, var en slägting till polisdirektören, och att man bland de hos Scipio funna sakerna har upptäckt en knif, som lärer hafva tillhört honom? — Hvad rör det mig? sade Pertena, — men han hade blifvit likblek, och glaset, som han just ämnade föra till munnen, darrade i hans hand, så att en del af dess innehåll spilldes på bordet. Desterres sade ej ett ord och låtsade ej märka sin kamrats rörelse. Slutligen återtog han sakta: — Har du din häst inne i staden, Pertena? — Ja, ute i trädgården till italienarens kaffehus bredvid tullen. — Godt, det är snart middag och gatorna äro folktomma. Jag följer dig till mitt hus för att lemna dig ett par bref till det inre af landet, om du verkligen skulle föredraga en luftförändring — — — Låt oss gå, sade Pertena. — Han hade blifvit stilla och eftertänksam, och hans blickar öfverflögo skyggt de närvarande för att se om han bland dem kunde upptäcka något bekant ansigte. Men der funnos endast fremlingar, och de båda männen gingo kort derefter, tysta, utför len ödsliga, fullkomligt skugglösa gatan. Det var vid den hetaste tiden på dasen som Rafael nu red ut till haciendan,