Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1867, sida 2

tidt och ofta synts i tyska tidningar, der man yttrat, att franska nationen vore på förfall; att kejsar Napoleon led af älderdomskrämpor och endast vore angelägen om att försäkra sin son om thronen; att han icke vågade föra krig, emedan kejsardömet då skulle duka under tör sina motståndare; att han blefre allt mer och mer impopulär; att kejsardömets fordom trognaste anhängare nu arbetade på dess fall m. m. Dessa ideliga förnärmelser, jemte det högst oförmodade resultatet af förra årets krig, hvilket beröfvade fransmännen icke så obetydligt af deras hittills obestridda företräde i militäriskt afseende, hafva utan tvifvel djupt sårat den franska nationalkänslan. Och lägger man härtill de åtskilliga andra missöden, för hvilka den franska utrikespolitiken varit utsatt på sednare tider, så är det visst icke att undra på, det den sårade franska nationalkänslan estersträfvar ett krig, för att retablera sin gloire. Det torde ännu vara alltför tidigt att yttra sig öfver huruvida kriget just nu står för dörren, eller om det skall uppskjutas tills verldsexpositionen är öfver — 1 fall Frankrike skulle kunna hindra utbrottet så länge —, och till dess, att de rustningar äro färdiga för ett krig, som efter allt utseende skulle komma att antaga stora dimensioner. Desslikes är det icke lätt att gissa hvilka allianser, som kunna stå Frankrike till buds. Men det torde vara tydligt, att Frankrike väl knappast skulle hafva vidrört den luxemburgska frågan, i fall det hade haft skäl till fruktan att möta England som fiende. Man kan gerna antaga, att Englands lifsintressen i Amerika och Orienten nu hotas af faror, som göra en fransk allians så vigtig för England, att det skall gå in på Frankrikes utvidgning vid Rhen. Af de engelska tidningarnes språk skulle man måhända icke vilja tro detta; men vi kunna ej uppfatta förhållandena annorlunda. Bismarck har påkallat Englands bistånd i den luxemburgska frågan, men blef afvisad af lord Stanley, hvilket redan är en god början. Af de sednaste underrättelserna från London synes det, att den allmänna meningen ånyo blifvit uppskrämd genom Alabamatvisten och känner sig starkt oroad öfver Rysslands afträdande till Förenta Staterna af sina amerikanska besittningar. Lord Derbys förklaringar vittna om hvilken vigt England ännu ständigt lägger vid Turkiets upprätthållande. Då England hyser allvarliga bekymmer i dessa riktningar, är det tydligt, att en fransk allians skall vara så mycket önskvärdare. Och om det förhåller sig, som vi antagit, skall Frankrike sannolikt ånyo väcka den polska frågan till lif. Utom alla andra skäl härför har väl kejsar Napoleon äfven i friskt minne, att det egentligen var Bismarck, som hade den väsendtligaste delen i Frankrikes diplomatiska nederlag år 1863. Hvad Frankrikes ställning till andra makter — i händelse af krig — angår, så tydes miniterkrisen i Italien som ett förespel till en fransk-italiensk allians. I afseende på Österrike skrifver ,, Köln. Zeit.s: Om det förr eller sednare kommer till krig med Frankrike, kunna vi (Preussen) visst icke räkna på Österrikes bistånd. Alla rykten om en preussisk-österrikisk allians dementeras officielt, och man gjorde väl i Berlin, om man förberedde sig på, att den österrikiska regeringen på allt sätt skall draga fördel af Preussens eventuella förlägenheter. Presse berättar, att förslaget till dotation åt Lamartine ånyo blifvit förändradt sålunda, att han — i stället för endast en lifränta — skulle erhålla ett ,,oantastligt kapital af 500,000 francs, af hvilket räntan skulle tillfalla honom, men kapitalet först hans arfvingar. HOLLAND. Af fästningen Luxemburg, som på sista tiden blifvit den brännande frågan för dagen, ger Norddeutsche Allg. Zeitung följande beskrifning: Fästningen ligger på venstra Moselstranden, ungefär 2 mil från denna flod, vid Alzette, en liten biflod till Sauer, som utfaller i Rhein. Denimånga krökar gående Alzettedalen är innefattad at branta bergväggar, som nå en höjd af 300 fot. Fästningen ligger på de höjder, som omgifva denna romantiskt sköna klippdal, och är dels byggd på nakna klippan, dels insprängd i densamma, hvilken egendomlighet gifvit den namnet ,,det andra Gibraltar. Fästningsverken, som ha ett omfång af nära två tredjedels mil, sönderfalla i två hufvuddelar: 1. Den egentliga fästningen, den såkallade Oberstadt, på venstra stranden af Alzette, är på tre sidor skyddad af flodens lodräta stränder, och endast på den fjerde med bergplatån sammanhängande sidan åtkomlig, ehuru äfven här endast med svårighet. Här är den också skyddad med en tredubbel gör