Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1867, sida 2

— förhållandena i södern börja antaga en betänkligare karakter, så är det nödrändigt att skicka pålitliga män dit ned. Ni skall afgå i morgon till Arequipa med ångbåten samt en bataljon soldater. Ni har tid nog att träffa edra förberedelser, ty ångbåten afgår först klockan fem på aftonen. Adios. Och med en nick gick han in i spelrummet. — Ers excellens — stammade öfversten. — Arequipa är det ödsligaste och mest solbrända näste i hela Peru, — men presidenten hade redan aflägsnat sig, och musiken klingade så sprittande lifligt. Det lyckades Rafael att några gånger under aftonen nalkas Lydia och dansa med henne; men hon var omgifven af en sådan skara beundrare och så upptagen, att hon ej hade ett ögonblicks ro. IIon tycktes likväl känna sig väl dervid och visade alla ett lika vänligt ansigte. Men då Pertena nalkades, ryggade hon tillbaka för honom. Hon fruktade denna menniska, och huru mycket han än bemödade sig att få en enda dans af henne, så lyckades han likväl ej. Först klockan half ett åtskiljdes sällskapet för att återvända till Lima med extratåg; framför gästerna gick musikkåren, spelande en liflig marsch, och öfverste Desterres marscherade med, likasom en sörjande bakom sin egen likkista. X. En kokett. Med tungt, oroligt hjerta sökte Rafael sitt läger denna natt, och han egnade knappt en enda tanke åt den lyckliga fort