Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1867, sida 1

stant kyla och tätt snöfall. Sedan alla inbjudna samlats på den för tillfället uppresta ställningen, satte sig läroverkets ungdom i rörelse från nuvarande skolhuset, företrädde af sina lärare, och sedan de ankommit till platsen, der Uplands regementes musikkår blåste en marsch, ordnade sig sångarne, hvarpå under ackompagnement af nämnde regementes musikkår 2:dra versen af psalmen 272 sjöngs, hvarefter grundplåtarne och de brukliga svenska mynten nedlades i tillbörlig ordning och af H. H. erkebiskopen igenmurades. Silfverplätarne buro erkebiskopens, byggmästare Bergströms, arkitekten Petterssons och professor Scholanders namn samt årtal och dato och framräcktes på en silfverbricka åt grundmuraren. Derefter afsjöngs psalmen 320 och 3 versen, som väl lämpade sig för tillfället, efter hvilken psalm erkebiskopen höll ett kort tal, deri han tog liknelsen om Christus såsom hörnestenen och grunden för all byggnad till ämne. Sedan sjöngs 3:dje versen af den förut sjungna psalmen, hvarpå processionen under marsch satte sig 1 rörelse. Den dumma och nu för tillfället oförsvarliga seden, att man under en snöig, kall vinterdag skall stå med hatten i hand och blottadt hufvud, kunde naturligtvis ej undvikas af dem, som omgåfvo aktens talare, herr erkebiskopen, hvilken sjelf måste för att uppfylla ett gammalt föråldradt bruk blotta sin grånade hjessa och utsätta henne för kyliga vindar, med risk att i grund förkyla sig. Kyrkans moraliska statuter ha en förunderlig förmåga att taga lifvet af folk. På det att den talrikt utströmmande menniskomassan — damer isynnerhet — skulle komma åt att få se och höra något af herrligheten, hade en läktare blifvit inrättad, hvilken var till trängsel full — naturligtvis, men många ledsnade att stå i kylan utan att hvarken höra eller se, så att omsättningen i trappuppgången var särdeles liflig, då andra intogo de lediga platserna. Till erkebiskopens dejetner dinatoire voro inbjudna, utom alla lärarne och primi af de öfra klasserna, en hel del akademiska lärare, landshöfdingen, både nuvarande och f. d., stadsfullmäktiges ordförande, prof. Olivecrona, samt från Stockholm statsrådet Carlson och professor Scholander, hvilka ankommo med morgonens tåg och afreste med eftermiddagståget. Bland denna stora samling af herrar syntes också ett antal damer, unga och gamla, ty orkebiskopen tycker icke att dagen är glad utan att han ser fruntimmer omkring sig. Värden hade naturligtvis anledning att föreslå många skålar, och landshöfdingen Kremer, såsom varande i någon mån upphofvet till den blifvande byggnaden, fick en särskild eloge, som också naturligtvis tillföll de resande gästerna, prof. Scholander och statsrådet Carlson. Den arkitekt Pettersson, som förut nämndes, är densamme som gjort upp ritningen till det galleri på verldsexpositionen i Paris, der våra svenska nationaldrägter stå, och han har nu, under det härvarande byggnad pågår, inflyttat till Upsala med familj. Efter som det af tidningarne synes, lära akademiska sjukhusets patienter under Juli månad komma att inflyttas i det nya sjukhuset, om hvilket generaldirektör Huss under sitt vistande här för några dagar sedan fällde så ampla loford, att vi böra vara stolta att i Sverge ha kunnat åstadkomma något så komfortabelt och ändamålsenligt. Man kan sluta till flyttningen af de annonser, som finnas införda i Stockholmstidningarne, och der det gamla sjukhuset utbjudes till salu att tillträdas vid osvan sagda tid, med undantag af boställesvåningen, som ej blir ledig förr än den 1 Oktober. Omedelbart derefter har akademien en annan tomt ledig, nemligen den der lasarettet och kurhuset stå och på hvilken katedralskolans byggnadsdirektion kastat begärliga blickar. Utan tvifvel skulle denna tomt såsom mera central varit särdeles lämplig till skolbyggnad, då den eger fria planer i sin omgifning för gossarne att leka på, men först och främst var den icke ledig och dessutom var der ett stort hus att rifra ner, som —— — — ordnat er aff:r. Jag tror att ni snart kan