Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1867, sida 1

ordnat er affr. Jag tror att ni snart kan sofva på er hacienda. — Huru skall jag kunna bevisa ers excellens min tacksamhet? utbrast Rafael förvånad öfver detta hastiga arrangement, hvilket, om hen anlitt lagen, kanske skulle hafva ersordrat årtionden. — Helt enkelt derigenom, återtog Castilla, — att ni tar litet bättre vara på er sjelf, ty det kan hända att jag en gång vill taga er tjonst i anspråk, och då ville jag ej gerna erhålla den underrättelsen, att sennor Åguilas verksamhet har nyligen för alltid blifvit hämmad, emedan han lägger sig uti allting, — Och med en vänig nick lemnade Castilla don unge mannen. Öfverste Desterres hade emellertid förgäsves sökt att åter nalkas presidenten. Ehuru Castilla sjelf, redan vid samqvämets början, hade sagt till honom att han hade något att meddela honom, tycktes han nu nästan vilja undvika honom, ty då öfversten trodde sig vara säker om att uppnå honom, vek han plötsligt åt sidan och fördjupade sig i samtal med en minister eler gesandt, så att det var omöjligt att lerunder våga störa honom. Nu anmäles att taffeln var serverad, och medan presidentens gemål hade på det vänligaste samtalat med Lydia, och nu äfven lät henne taga plats bredvid sig under taffeln, nade Castilla plötsligt satt sig på andra sidan om henne, midt emellan två unga lamer, med hvilka han skämtade helt slädtigt. Rafael deremot hade ej varit så lycklig utt kunna undvika en person, som oupphörligt följde honom, och hvilken isynnerhet hade observerat huru vänligt, ja till