Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 3

(Insändt.) Till reden af Göteborgs Handelsoch Fjöfarts-Tidning! En anonym insändare, som uppgifver sig ega ett icke obetydligt antal aktier i jernyägsbolaget och med uppmärksamhet hafva följt företaget, har uti Göteborgs Handelstidning för den 22 Mars låtit införa en mängd anmärkningar mot styrelsen för Uddevalla—Wenersborg—Herrljunga jernväg. För en hvar rättänkande, ,,som följt företaget med uppmärksamhet och tagit kännedom om såväl statens ombuds yttrande, som ock andra offentliggjorda, officiella rapporter rörande detsamma, torde en vederläggning af insänd:s obevisade insinuationer vara mindre af behofvet påkallad; men då insänd:s angifvelser möjligen för tillfället kunna verka till nedsättning i opinionen om detta företag hos dem af tidningens läsare, som ej närmare känna förhållandet, har styrelsen, af skyldig aktning för aktieegare och allmänheten, ansett sig böra anhålla om plats för nedanstående beriktigande, som något fördröjts af den anledning, att styrelsen för fullständighetens skull behöft infordra upplysningar från vederbörande tjenstemän vid jernvägen. Insändaren klandrar först den långsamhet, hvarmed arbetet skulle bedrifvits under är 1866 samt att hela banan ej gjordes färdig under nämnde år. Arbetet vid denna jernväg börjades på våren 1864, men då anskaffande af arbetsmateriel till den tiden endast i någon mindre mohn medhunnits, så verkställdes under försommaren hufvudsakligen blott någon bergsprängning, hvarefter det egentliga arbetet först med Augusti månad kom i full gång. Annu kan således knappt mera än 243 år hafva förflutit sedan det stora arbetet egentligen börjades, och om ej oförutsedda hinder inträffa, kan hela banan öppnas för trafik före nästk. Juni månads utgång eller knappt 3 år efter arbetets egentliga början. Om man jemför de svårigheter, hvilka förekommit å denna jernvägs anläggning af 812 mils längd, med dem å de sednast öppnade delarne af statens jernvägar, exempelvis mellan Katrineholm och Norrköping, om 4,5 mil, samt mellan Stockholm och Upsala, om 6,2 mil, hvilka fordrat för utförandet omkring 3 år hvardera, så borde ingen med skäl kunna klaga öfver långsamhet vid här ifrågavarande jernvägsföretag, hvilket både omfattar en längre sträckning och företer flera lokala svårigheter, än någon af de båda uppgifna delarne å stambanan. Vid utförandet af en jernvägsanläggning består arbetet, utom stationsbyggnaderna, af 2:ne väsentliga delar, neml.: . 1:0. Gräfning, fyllning och bergsprängning för formering af banvallen, samt 2:0. Utläggning på den färdigbildade banken af sliper och räler, dessas inbäddning i godt grus, spårets justering samt planering. Det första af dessa arbeten, eller gräfning och fyllning, kan forceras huru mycket som helst, och dess fortgång är endast beroende på tillgången af penningar och arbetare. Det sednare åter, omfattande utläggningen af banan, men isynnerhet grusningen, är, då grustillgång endast finnes på vissa punkter utmed banan, beroende på tillgänglig jernvägs-transport-materiel: lokomotiver och vagnar, och måste arbetsstyrkan härvid rättas efter antalet af dessa sednare. Hvad nu angår ofvan först uppgifna slag afarbeten vid härvarande jornväg, eller de som bero af tillgång på penningar och arbetare, så utfördes dessa under hösten 1864, hela år 1865 och till ej ringa del äfven under år 1866, enär frågan om banans sträckning emellan Grästorp och Wara först under sommaren år 1865 blifvit definitivt afgjord. Arbetet å den nu ej färdiga ban-delen kunde således först ett år sednare än de öfriga delarne af jernvägen påbörjas. Den sednare arbetsasdelningen, bestående uti skenläggning och grusning, bar, hvad skenläggningen beträffar, nästan helt och hållet blifvit verkställd under år 1866, och af den betydliga grusningen, uppgående med bangårdarne till 27,000 kub.-famnar eller öfver 800,000 hästlass, vägande cirka 7 millioner centner, har, för arbetets forcerande, så mycket som kunnat ske blifvit utfördt med hästar, men större delen medelst lokomotiv, allt under år 1866. Utmed Uddevalla —Herrljunga jernväg finnas mäktigare gruslager endast på tre ställen, neml. vid Groröd nära Uddevalla, vid Munkesten och Ulfstorp. Mindre lager med sämre grus påträffas åter hufvudsakligen å Almås-skogen samt vid Wara och Bitterna. Den tre mil långa sträckan emellan Munkesten och Wara erbjuder grustillgång endast å ett ställe, neml. vid Ulfstorp. Häraf framgår uppenbarligen hvilka långa sträckor de betydliga grusqvantiteterna i allmänhet måst forslas, och torde det vara lika uppenbart, att en längre tid ätgått för detta arbete, dervid gruset delvis transporterats ända till 11, mil. Om insändaren följt arbetet med uppmärksamhet, borde han således kunnat iakttaga, att under år 1866 ei allenast en icke obetydlig del af bankläggnin