Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 2

Plenum Lördags afton. Andra kammaron. Diskussionen om sättet att fylla bristen i riksgäldskontorets tillgångar fortsattes. Hrr Lönnberg, Lindström, Svensn. P. Nilsson i Espö. v. Troil, Indebetou, Key, de Mart, Dofsån, Otterström, Ribbing, Hierta och Muren yttrade sig om saken. Man diskuterade egentligen om, huruvida det behöfliga lånet skulle bli inhemskt eller fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att upptaga lån vare sig inom eller utom landet. De talare, som ville att lånet skulle bli inhemskt, fästade uppmärksamheten på följande förhållanden: genom att oupphörligen upptaga mindre lån utomlands förstöra vi vår kredit, och erfarenheten har visat att hvarje nytt lån blir dyrare än de föregående; det finnes en mängd kapitalister i landet, som vilja låna ut pengar, men icke kunna det, emedan de lånesökande äro personer, hvilka ej ha kredit, men som villigt skulle låna åt staten; och det är bättre att höja tullen på kaffe och soeker m. m. än att utomlands skuldsätta oss, icke allenast för framtida jernvägsanläggning utan ock för betäckande af riksgäldskontorets redan varande brist. De talare, som ville att man icke skulle ,,binda händerna på riksgäldskontorets fullmäktige, trodde icke allenast att ett inhemskt lån skulle bli mycket dyrare än ett utländskt — ty om landets kapitalister veta att penningarne nödvändigt måste upplånas inom landet, så stegra de sina pretentioner — utan äfven att det skulle bli omöjligt att få ett så stort inhemskt lån, att behofverna blefve fyllda. En mängd olika meningar yttrades om sjelfva det belopp, som borde upplånas. Hr Hierta ansåg att man ej behöfde låna mera än 42 millioner, hr Murän förklarade det klokaste vara att kontrahera om ett lån å 40 millioner på en gång. Naturligtvis erfordras pengar i den mån man vill fullborda