Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 2

I följd af kammarens afslag ä utskottets förslag om förhöjning af sockertullen, förföll naturligtvis ifven utskottets hemställan om förhöjning af tullrestitutionen af denna artikel. Deremet bifölls utskottets hemställan, att tullrestitutionen icke skall, utom i afseende å artikeln socker, raffineradt, alla slag, ega rum vid utförsel till Norge. Härefter företogs till behandling statsutskottets utlåtande Å 46, angående anslag till väganläggningar, brooch hamnbyggnader, sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag m. m. dylikt. Utlåtandets alla 21 punkter genomgingos och biföllos, med undantag af 15:de punkten, der utskottet, i anledning af en af hr Wallenberg väckt motion, föreslagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning af frågan om Baggensstäkets upprensning, hvilket förslag af kammaren afNl085 på yrkande af hrr Nils Larsson, Rosenberg m. fl. Öfver 16:de punkten, deri utskottet föreslagit nedprutning till hälften af det hittills utgående och af Kongl. M:t äfven för är 1868 äskade anslaget af 120,000 riksdaler till myrutdikningar och rattenaftappningar i de norra länen, uppstod en långvarig debatt, i hvilken inemot tjugo talare deltogo. . Hr Staaff ansåg föreliggande fråga vara en lifsfråga för hela Norrland, och kunde på intet vis gilla statsutskottets nedprutning. Det af utskottet tillstyrkta anslaget vare ej tillräckligt förhen enda af de ifrågavarande provinserna, än mindre för dem alla. Meningen vore ej blott att bereda understöd för odlingstöretag, utan äfven att befria hela Norrland från dess värsta elycka, hnattfrosterna. Då sålanda här. vore fråga om hela Norrlands framtid, bad tal. på det bevekligaste kammarens ledamöter att här låta den för öfrigt så prisvärda sparsamheten fara, emedan de eljest gjorde sig skyldiga till en stor misshushållning. Yrkade bifall till K. M:ts proposition. Hr Nils Larsson. Både vetenskapen och erfaronheten bestyrka det förderfliga inflytande, som vattendränkta fält utöfva på den omgifvande trakten, och i de norra provinserna finnas dylika fält af flera qvadratmils utsträckning. Man kunde vid sådant 1örnahande ej begära att menigheterna sjelfva skola, utan allt understöd från statens sida, ensamma bekosta dessa utdikningar; ehuru de visat sig beredda till mycket stora uppoffringar för detta ändamål. I talarens hemort t. ex. bestredo menigheterna sjelfva af de erforderliga omkostnaderna och staten endast 1,. Forordade derföre bifall till K. M:ts proposition. Grofve Posse erkände gerna vigten af dylika aftappningar, men trodde att de norra provinserna ej kunde med skäl klaga öfver, att de voro illa. tillgodosedda, då de fått ett anslag af 60,000 rdr utan återbetalningsskyldighet, ty alla de öfriga provinserna hade ej fått mer än 50,000 tillsammans. Tal. skulle emellertid gerna bifallit det af K. M:t begärda anslaget, om blott tillgångarne det medgifvit. . Hrr Olof Nilsson och Jan Anderssonkinstämde med hr Staaff. Hr Beronius törordade att man för denna sak skulle göra en afvikelse från sparsamhetsprincipen, emedan den uppoffring, som man nu af staten begärde, blott vore temporär och snart skulle ersättas genom ökad välmåga och dermed äfven ökade skatter från de norra provinserna. Hrr Haggström, Östman och Ahlgren tillltyrkte bifall till K. M:ts proposition, hr De Mare deremot till utskottets förslag. Hr Lithner. Om han betraktade denna fråga såsom en specialfråga för Norrland, så kunde han, såsom norrlandning icke annat än vara mycket tacksam för de 60,000 rdr utskottet gifvit. Men han ansåg denna fråga såsom en kulturfråga af vigt för hela landet, emedan det vore af vigt att de rika resurser, som i Norrland finnas gömda, utvecklas. Staten borde derför, så långt som tillgångarne det medgifva, i sitt rätt förstådda intresse räcka handen till hvarje företag, som vore egnadt att utveckla dessa rika resurser och i detta hänseende vore vattenafdikningarne särdeles vigtiga. Hrr Rönblad, Reutercrona, Nils Andersson m. fl. instämde. Hr Jöns Pährsson förordade bifall till utskottets förslag. Hr Hierta trodde att Norrland på sista åren fått större understöd än någon af de andra provinserna och ansåg derföre det så ofta upprepade påståendet att Norrland vore tillbakasatt, vara obefogadt. Detta hr Hiertas påstående bestreds af hrr Erik Ersson, Staaff och frih. Alströmer, hvilka dessutom påpekade, att detta vore det enda af alla de af K. M:t för dylika ändamål begärda anslag, som utskottet nedprutat. Vid anställd votering bifölls emellertid utskottets förslag med 8s röster mot 52, som yrkade bifall till K. M:ts proposition. Ilärefter följde protokollsjustering, hvarefter kammaren åtskiljdes kl. omkring 10.