Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1867, sida 2

lösning. Man vill återställa det byzantinska riket och väcka det gamla kenungariket till lif. Skola bulgarerna understödja eller bekämpa dylika planer? För att uttala sanningen, kunna vi icke förneka, att, om bulgarernas ställning icke blir annorlunda in hittills, de helt visst skola befrämja sådana ändamål. Vi tänka oss den ifrågasatta autonomien stödd på följande grunder: regeringen nationel och konstitutionel; sultanen krönes som bulgarernas konung; en at folket vald och af sultanen bekräftad vice konung, som står i spetsen för förvaltningen och armCen; ett från parlamentet utgånget statsråd; representationen framgängen ur allmänna val och försedd med samma rättigheter som den ungerska deputeradekammaren; den ortodoxa kyrkan, statskyrka; lagstistningen skiljd från förvaltningen; den bulgariska armeen kan endast vara i sultanens tjenst inom Europa; Bulgarien betalar en årlig tribut till sultanen; politiska och sociala friheter aranteras; kommunerna ega rätt till sjelfförvaltning; den bulgariska kyrkan skall ställas under en egen patriark och oberoende af den stora orientaliska kyrkan. Till slutet yttrar den hemliga komitten sig icke vilja ansvara för hvad som kan hända, om dessa vilkor icke uppfyllas. Likväl slutar skrifvelsen med tillropet: ,,Lefve II. Kejs. Maj:t Abdul-Aaia-Cllan, osmanernas sultan och bulgarernas konung! Dagens post. TYSKLAND. Det svar, som Bismarck i nordtyska parlamentet den 1 dennes gaf på Bennigsens interpellation om Luxemburg, var så lydande: ,, Vid det gamla tyska förbundets upplösning hade konungen af Holland erhållit fullständig suveränitet öfver Luxemburg. I Holland var man då obenägen att sluta sig till nordtyska förbundet, emedan man fruktade för tryckande militärprestationer, och dertill kom, att. det i nämnde land uti de högre och högsta kretsarne rådde missnöje med den framgång, som Preussen haft, och de resultater, som sistnämnde stat vunnit. I en depesch af Oktober 1866 hade Holland begärt, att Preussen skulle utrymma fästningen Luxemburg. Preussiska regeringen, som icke gerna såge fremmande furstar inom nordtyska förbundets område, hade ej velat utöfra någon pression mot Nederländerna. Från den högre rättens synpunkt måste det äfven erkännas, att Preussen derigenom skulle kunnat såra Frankrike. Preussen skall bibehålla denna ståndpunkt, såvida detta blir förenligt med Preussens ära. Preussiska regeringen antager, det ingen öfverenskommelse är träffad mellan Frankrike och Holland, men kan dock icke försäkra om motsatsen. Frågan kar officielt blifvit framkallad genom en framställning utaf konungen i Holland till preussiske ambassadören i Haag derom, huru Preussen skulle upptaga ett eventuelt afträdande af Luxemburg. Det förklarades då, att konungen af Ilolland sjelf finge bära ansvaret derför, samt att preussiska regeringen icke hade någon anledning att afgitva någon förklaring angående detta. Dessutom meddelades till svar, att preussiska regeringen skulle förvissa sig om de åsigter, som iysas af de makter, hvilka medundertecknat 1839 års öfverenskommelser, af dess tyska bundsförvandter samt af dem, som i parlamentet representera den oskentliga meningen. IIolland hade erbjudit sina jenster vid underhandlingarne mellan Frankrike och Preussen, men man hade slagit detta anbud. Frågans karakter nindrade ministerpresidenten att afgifva vidaro upplysningar, men han meddelade det de nordtyska sörbundsregeringarne woppades, att det skulle lyckas att på fredlig väg bevara Tysklands rättigheter samt att bibehålla ett godt förhållande till utlandet. Under stort bifall gaf paramentet tillkänna sin tillfredsställelse med motiveringen och svaret på den framställda frågan. Kronprinsen af Sachsen har blifvit utnämnd till general för 12:te armökåren. Ett rykte vill veta, att han skall resa till Wien ,, med anledning af underhandlingar om en allians mellan Preussen och Österrike.