Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1867, sida 2

————— ——eA— lå gensdarmerna slutligen började bryta app golfplankorna, för att se om der icke ifven funnos gömda effekter, upptäcktes ett helt varulager af de mest olikartade saker, hvilka ej kunde bortföras af truppens hästar. Tjenstemannen hittade likväl snart på en utväg. — Alla negrer i grannskapet hade åsnor, på hvilka de förde sina produkter in till staden, och på reqvisition at polisen vågade de ej vägra att mot betalning ställa dem till dess disposition. En af gensdarmerna anbefaltes att så fort som möjligt anskaffa ett antal deraf, och då tjufgodset nu upptogs, märkte tjenstemannen att han gjort en ypperlig fångst. Lastdjuren ankommo snart, egarne hade ej gjort den minsta invändning, utan till och med vägrat emottaga någon betalning, emedan de sade att det måste ligga dem sjelfva om hjertat att blifva qvitt så dåliga grannar, hvilka annars vore i stånd att bringa hela detta redliga samhälle i vanrykte. De voro uppbragta öfver menniskornas ondska i allmänhet, och särskildt mot dessa Morbidos, som de alltid trott vara ärligt folk. Mulatten Scipio tycktes hafva haft en verklig passion för brefportföljer, af hvilka man påträffade en hel mängd i ett gammalt, kinesiskt skrin. En mängd af dem innehöllo ännu papper, och Rafael åtog sig att flyktigt granska dem eller utbad sig snarare tillåtelse dertill, medan de öfriga effekterna lastades på åsnorna. Han hade genomsett tio eller tolf deraf utan att bland dem finna något anmärkningsvärdt, då han slutligen påträffade ett öppet bref, hvars utanskrift visade hans eget tillnamn.