Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1867, sida 2

ned 90 röster emot 15. UTRIKES, FRANKRIKE. Girardin har i ,,Libertö skrifvit en skarp artikel mot den politik som Granier de Cassagnac i lagstiftande försan lingen under diskussionen om Thiers interpellation hade förfäktat. Ni begär — säger Girardin bland annat — att Frankrike skall sätta sig i besittning af sina naturliga gränser, för att försäkra sin ställning, som, efter er åsigt, hotas genom Preussens utvidgning. Om denna utvidgning skulle vara någen fara för Frankrike, så hade man bordt uppträda deremot före kriget, eller också borde man — hvilket måhända hade varit det bästa — hasva begagnat det ögonblick, då Preussen var försvagadt af sin italienske allierades nederlag och inveckladt i strid med österrikarne i Böhmen. Rhen var då nästan alldeles blottad på trupper, och något motstånd skulle icke varit möjligt, om man — såsom borde hafva skett -— hade låtit vår arm rycka fram för att taga de naturliga gränser, som nu påyrkas. Men man lät ett gynnsamt ögonblick, som aldrig mera återkommer, obegagnadt gå sig ur händerna; huru skulle man nu kunna träda upp för Rhengränsen, då Sydtyskland är ett med Nordtyskland? På allt detta svarar Granier de Cassagnac i, Pays bland annat: ,,Den tyska och den galliska nationen inträda åter ömsesidigt i den ställning, som de hade vid Cesars ankomst. Det är endast i fredens intresse nödvändigt för alla, att det på nytt mellan dessa begge folk bestämmes den gränsskillnad, som naturen dragit mellan dem, och som i fiendtlig afsigt mot Frankrike förändrades för konstgjorda kombinationer. Tyskland kan icke vara lugnt, om Frankrike icke är det. Om Preussen och Tyskland skola hafva berättigade anspråk på att vara oberoende inom sitt naturliga territorium, så kan detta endast ske på det vilkor, att den enda stora nation, som icke hyser afundsamma känslor mot dem, icke ser sitt oberoende satt på spel. Preussen kan icke hafva anspråk på att herrska från Niemen till Thionville. Det preussiska väldet måste derför brytas vid Rhen; sedan 1815 års traktater blifvit kullkastade, må de ligga på jorden för enhvar. Vi vilja icke hafva krig, men vi fordra — i öfverensstämmelse med våra grundsatser — en europeisk organisation, som gör hvarje folk till herre i sitt eget hus och sätter alla i stånd att gå framtiden lugnt till mötes. Freden är blott ett munväder, om den icke blifvit upprättad på sådana vilkor att den ligger i sjelfva förhållandena. Så sysselsätta sig alltjemt de franska tidningarne med den utländska politiken, uttalande iden oro deröfver, som öfverallt röjer sig hos massan af det franska folket. I ,Avenir national heter det: ,,Grefve Dismarck fortfar att roa sig på våra statsmäns bekostnad. För några dagar sedan tillät han Rorher säga att Preussen var långt mindre hotande för oss än det hädangångna tyska förbundet. Lagstiftande församlingen höll till godo med denna tröst och instämde i den bekanta tonarten. Men illusionen skulle snart tillintetgöras, ty Bismarck har tillåtit sig det elaka nöjet att förstöra den genom en af dessa teaterkupper, som äro denne slipade mans hemligheter. De officiella tidningarne i Berlin, Miinchen och Carlsruhe offentliggöra traktaterna på samma tid. Det är för oss svårt att förstå huru en för oss så farlig traktat kunnat blifva afslutad, utan att vår diplomati haft en aning om dess tillvaro. Tidningen ,Temps yttrar: Den tyska enheten är färdig, och den har blifvit färdig till trots för Rouhers teorier om de tre delar, i hvilka Tyskland skulle vara deladt. Grefve Bismarck talar aldrig utan att taga ett steg framåt; denna gång har han tagit ett ofantligt stor steg. Man kan knappast annat än se ett svar på lagstiftande församlingens debatter i dessa traktaters offentliggörande; man kan icke neka att detta är ett stort nederlag för vår politik. Från Paris skrifves till , Köln. Zeit: Man talar om en stor politisk tidning, som från den 1 Juni skulle utgifvas under namn af ,,La Situation. Denna tidning förmodas skola blifva liberal i hvad angår landets inre angelägenheter, men krigisk i afseende på de utrikes. Granier, hittills medarbetare i ,,Pays (ministeriel), skulle blifva hufvudredaktör. Det säges att 2 millioner redan äro deponerade hos en stor bankirfirma för att lemna garanti