Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1867, sida 2

delas, att man dessutom fruktar en inslammation i leden. I Ere nouvelle meddelar följande från Mexiko: , Sedan den 5 Februari är de franska truppernas utrymmande af Mexiko ett fulländadt faktum. Den 3 Februari hade marskalk Bazaine på gathörnen i den mexikanska hufvudstaden låtit anslå följande asskedsproklamation: , Mexikanare! Inom några dagar skola de franska trupperna lemna Mexiko. Marskalken af Frankrike, öfverbefälhafvaren, tager derfore i den armås namn, som han kommenderar och under intryck af sin personliga känsla, afsked af Er. Jag uttalar de önskningar, som armåen och jag gemensamt hysa för den ridderliga mexikanska nationens lycka. Alla våra ansträngningar hafva afsett att återställa freden inom riket. Varen försäkrade — jag förklarar det i det ögonblick, då jag lemnar Er — att vår härvaro aldrig haft något annat ändamäl, samt att det aldrig legat i Frankrikes afsigt att påtvinga Er någon regering, som varit mot Bdra önskningar ENGLAND. Med knapp nöd genomgick det nya af ministeren inlemnade reformförslaget första läsningen. Redan hafva amendementor till detsatama blifvit föreslagna, och förslagets förkastande i sinom tid torde kunna anses såsom fullt afsgjordt. Natten mellan den 17 och 18 dennes har en af de förfärligaste stormar rasat på engelska kusterna. En österrikisk bark sönderslogs mot stranden vid Falmouth; två mecklenburgska briggar förlorade masterna och skadades illa. En italiensk bark och en belgisk brigg, som lågo för ankar, gingo till bottnen. Vid Portsmouth förliste en stor skonert, och på irländska kusten en till Sydamerika bestämd ångare samt en skonert. Många menniskolif hafva gått förlorade; antalet deraf kan likväl ej ännu uppgifvas. Märkvärdigt nog har den protestantiske biskopen i Down — det sydöstliga grefskapet i Ulster — i en brochyr tydligen visat verlden huru den irländska statskyrkan för det irländska folket är en allt för dyrköpt lyx. Den oförsigtige prelaten upplyser, att i fem stift — Cashel, Tuam, Math, Limerick och Killaloe — förhålla sig statskyrkans bekännare till den öfriga befolkningen som två till hundrade. Han anför 25 prebenden i Cashel, hvilkas samtliga inkomster uppgå till 4,218 pd. st., under det endast 303 protestanter der finnas. Att upprätthålla en statskyrka till förmån för två procent af befolkningen borde kunna anföras som bevis för Proudhons bekanta doktrin: ,,egendom är stöld. Ett nyligen utkommet herdebref från den katholske erkebiskopen Leahy talar med mycken utförlighet om det feniska oväsendet och fördömer detsamma af flera skäl på det bestämdaste. , Nu, då oron lagt sig — yttrar prolaten — kastar man en återblick på de sednaste veckornas tilldragelser, och detta sker icke blott med smärta, utan äfven med djup blygsel deröfver, att många af våra landsmän kunnat inlåta sig i ett företag, hvilket, stående på samma linie i dåraktighet som uppresningen år 1848, likväl i högre grad ådagaligger brist på personligt mod, en egenskap, öfver hvilken, såsom ett nationelt karaktersdrag, irländarne med rätta fordom kunde vara stolta. Anfall af hundratals fenier mot polisstationerna, tillbakaslagna af några få utaf polismanskapet och slutande med en neslig flykt, sådant var ,,1867 års uppror. HOLLAND. Ryktena om storhertigdömet Luxemburgs försäljning till Frankrike bibehålla sig. Från Paris skrifves till,,augsb. Allg. zeit.d: Man lägger här stor vigt vid tverne authentika fakta. Franske ambassadören i Haag, Baudin, har icke kunnat erhålla åtta dagars permission, oaktadt en vigtig familjeangelägenhet kallade honom till Paris. Den berömde gevärsfabrikanten Lefaucheux, som eger tre af de största fabrikerna, har blifvit uppkallad i krigsministeren, der han mottog en anmodan, eller rättare befallning, om att inställa sina privata beställningar och uteslutande egna alla sina krafter åt förfärdigandet och leverering af Chassepot-gevär. Från alla sidor uppstiga elektriska dunster, som synas hota med en explosion. I kretsar, som ofta äro väl underrättade, vill man veta, att grefve Bismarck i sin sednaste not till franska kabinettet åberopat konungens vilja, de högsta preussiska militärautoriteternas åsigter och den tyska nationella rörelsen såsom skäl för Preussens vägran att medgitva Luxemburgs försäljning till Frankrike. TURKIET. Angående den orientaliska frågan skrifvas ll E:l. al d.