Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1867, sida 2

ken icke dig och du ej hade den ringaste issigt att gå in i huset. Jag ropar in dig för att bese kon. — Ypperligt, sade Rafael medgifvande. Men vidare samtal blef ej möjligt, ty de stannade redan framför huset. De båda männen stego således af, och medan Rafac! tog djurens tyglar och ställde sig i skuggan af ett stort fikonträd, som sträckte sig ut öfver omhägnaden, gick Bertrand ram till den öppna dörren, med hatten i hand, och sade sitt ,, Ave Marius. — Purissima! svarade en väldig basröst, och derefter inträdde Bertrand ihusect, men blef mycket förvånad att i det nre rummet ej varseblifva någon annan in en liten hoptorkad negress. Det var n verklig mumie, som endast bestod af skinn och ben samt endast iklädd en slags unica, hvilken var för kort såsom rock oh för lång såsom linne. Men hvarifrån rade basrösten kommit? — Bor sennora Morbido här? frågade ransmannen slutligen, sedan han kastat n forskande blick öfver rummet. — Det är jag sjelf, svarade den lilla örtorkade gestalten, med den djupaste as, i det hon icke särdeles vänligt bevaktade gästen. — Men hvad vill ni? Ivad har ni här att snoka hos fremmande nenniskor, he? — Jag ber tusen gånger om förlåtelse, ennorita, sade den hötlige fransmannen, ast besluten att ej låta afskräcka sig. — ag har kommit hit för att köpa en ko, ch några af edra grannar visade mig till! r, emedan man sade mig att den bästa oskapen fanns på er hacienda. — Im — jaså? brummade gumman, ch Bertrand undrade i tysthet huru denna