Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1867, sida 3

under alla de offentliga och enskilta förhållandenas vezlingar och skiftningar make the best of it, dock så att ,, Vendekaaben icke sticker alltiör mycke fram, denna intelligens, som, utan att böja sig till genialitetens sterer, dock eoe mycket god effekt der den framtrödde högt värderade och bemisade prof i andlig välalighet, och som för öfrigt 10 de sig i sunda och skorpsinniga armärkningar öfver personer och saker, deana alltid vakna iakttagelsetörmåga, om, eu ligt hvad anteckvingarna utvisa, icke sörbigår ens de obeiydligaste detaljer, småsaker, hvilka tyckas föga egnade act in nessera dea femioårige teologen. som skulle snart intaga en biskopsstol denn godmodiga humo som viorde honom siittersökt i sällsk psk, etsor, och sluf:-igelenna epikareisk: rik-ming, som genomir hela hans ysende, detta höga uppkattande af silssapslifvets och iramtiö. ult af bordets Åjen. Dertill kommer ut Pavess: vis lenna period af sitt liiksom han var i sina ynre år, on helerlig och otorarglig 10an med rättskänsla och sansad pa riotism — om vi få så uttrycka oss med afseende på den exal. erace, som det unga Norge haft så sodt om. Pavels, som v vit den eeemeriske norkcke kung Chrisauns , Horpreest og Corfessionariusk, som med all den entus m, han var mäktig, tagit parii för denne urste och af alla krafter medverkat till det örsök, som norrmännen gjorde att undsiippa föreningen med Sverge, bade, se dan dessa törsök strandat, med korakteristisk lätthet funnit sig i de nya förhållandena och användt sin andliga välalighet till molarbetande af den antiuninella stämning, som fums qvar hos en nel af det norska folket. Regeringen satte värde på detta uppträdaade af den ipflytelserike predikanten och han hvgnades också snart med nordstjerneorden, såsom ett särskilt bevis på höga vederbörandes ckännande af hans lortjenster. Ilan trodde tör öfrigt, så srart den olyckliga utgången af prins Chris mans företag skinrat hans och många andra norrmäns ömmar om fördelen sör Norge af en isolerad politisk ställning, att försynen genom unionen skulle da norska folket ill ,,ett skönt och hederigt mål, om det cke genom egen poit k och mora isk bakvändhet aflägsnade derifrån. rån denna synpunkt bedömas esomostast dagboksanteckningarna de handlingar och töreteelser, som förekommo under de örsta åren af det pånytttödda Norges toria, churu jorf. visst icke gör sig kyldig till någon för st benägenhet sor Sverge. Hvad som i boken är mes es adt alt intressera är upplysningarna om 1 poliliskt-sociala stim ingen undåenna period, de blickar, som läsaren asta bakom det oflentl ga lifvets ku: samt de skarpsinniga och på pers innedom grundade ovp pgifter och Au ärkningar rörande mora sramståerzasnorrmän, som här lemna: s i så ritlig. mått. Åiven i kylturhistotskt hänseende ega anteckningar a berydelse. IL. d 161 attren sjelf angår utvisa de nåstan på hva je blad, att han var ett bar af sin tid — eller rittare uttryckt st det adertonde hundradet, huru vÅycket han än vill för en exemplar 1eligionlärare. rakteristiskt är ct ban yttrar på vi He: ,För afto u var jag bjuden til Haxthausens ,,Lok et. Då jag skall gå till nattvarden i 1g4, kunde det kanske funnits betänbuagheler för bjudvingens mottagande med sseen de på det vigtiga qu-en dist-t-on?, m då mitt samvete icke ingaf mig någon, och då jag tvärtemot vid speloch abuPo den ofta anställer allvarligare religiösa betraktelser än i mitt ensamrms run, insåg jag icke, hvartör jag skyle bli :emma eller af spelparti, när jag ade äust dertillt. Li kaledes är det karakterisfis t 10: denne presterlige epikor. nä han helt paiyt ystrar med anledning ar en middagsbj dning, som riksståthållaren grefve Essen gjorde på kronprinsens födelsedag: ag var icke frisk heia dagen. Återhållsz m. hot med afseende på moch dryck sk le nog passat mig båst, och jag är derför i hjertat icke glad öfver de många kalaSerna, då jag icke har 20g styrka att ofvervinna frestelsen, när jag ser deli at n at och vin, utav vill riuta af allt. Jag kan just icke sy ga, att kEssens rätter voro mycket lockande; de fresta skulle dessnom vara varma, men voro kalla, och tet fanns ingenting utmärkt i tillagaingen. men tio rätter och dertel konjak, rödvin, madera, mallaga, champ gne, puusch och, e er kaffet, likör — dv rekommenderas hvarken friska eller sjoxa i någon dietlära, och man kan icke undra på att hufvudvärk och ringa nat o blelvo töljder deraf sor mig. För öfrigt bedömer Pals stäthällarens hustra icke mycket maldare än hans mat. Ha säger, då han talar om den första bindning i denne herres hus, som han ber-stade: ,Grefvinnan såg ut och betedde sig som en simpel borgarehvstia och visst icke som en sorsvarlig gro örska och önpu mindre som cn fru, hvars man kronprinsen kallar: mon Cousinx. Hon var tarfligt klädd, lade ett vedträd i kakelugnen, då hon kom in från matsaden, satt och slu; i kaffe, medan de små flickorna stocEC omkring henne med sina dockor, och va. 8 ort sågdt. så exemmariskt huslig och cC2 Å