I. exe, hr utrikes-statsministerns sva å frib, kaabs interpellation. Då jag nu går att yttra mig med anled ning af den hemställan, som uti sistlidne Lördags sammanträde till mig blifvit gjord ber jag att i främsta rummet få uttal: mitt erkännande så väl af den fosterländska anda, som med så mycken värma uttalat sig om nödvändigheten för Sverge att, i likhet med öfriga länder, allvarliger vara betänkt på ordnandet af sitt försvar som ock af den förtjenstfulla utredninger af hvad under sednaste tid i andra länder i detta afseende blifvit beslutadt, och hvilken hufvudsakligen öfverensstämmer med de underrättelser, hvilka från Kgl. Maj:ts särskilda beskickningar ingått. Särdeles tacksam är jag derföre att den värde ledamoten, som gjort sig mödan anskaffa dessa upplysningar, dervid fästat uppmärksamheten på de länder, med hvilka vi, utan förmätenhet, kunna anse oss sullt jemförliga; ty ingen lärer väl våga påstå, det vi icke skulle hunna för bevarandet af vår sjelfständighet och vårt oberoende bringa lika stora offer som Danmark, Holland, Belgien, Bayern och Schweiz. Om någon deremot skulle invända, att en del åtminstone af dessa länder äro rikare lottade än vi, må icke förbises, att de anslag, som der blifvit beviljade, äro långt betydligare än de, som vid innevarande riksdag blifvit af Kongl. Maj:t begärda. Ösverallt, till och med i sådana länder, hvilkas neutralitet blifvit af de mäktigaste stater garanterad, synes man hafva antagit såsom en oafvislig nödvändighet att, om äfven med ansträngning, utan tidsförlust anskaffa dugliga och tidsenliga krigsvapen, jemväl uti de länder, der under sednare åren högst betydliga utgifter i samma rigtning varit gjorda. Äfven deruti har den värde ledamoten, i min tanka, fullkomligt rätt, att en så allmän, med så högst betydliga kostnader förenad, föreslällning nödvändigt måste vara någon