väl, enhgt hans sörmenande, en garanti! för de mindre staternas trygghet gentemot de större, och för varaktigheten af des gränser, som dessa fördrag hade upprättot dem emellan. Historien visar emellertid motsatsen. Wienerfördragen hafva ickel: hindrat Ryssland att tvenne gånger medl: erösiingslustans törst kasta sig öfver Turliet, hafva icke hindrat samma vår grannesi att förfara med fullkomligt godtycke i Po-I len, hafva icke hindrat Österrike att tilll-s egna sig Krakan, icke hindrat Grekland att lösslita sig från osmaniska väldet, ickel; hindrat Frankrike att bekriga Holland och 1 förhjelpa Belgien till dess sjelsständighet. ! Wienerfördragen ansågos ännu vara vid!: uf och utgöra grunden för ,det europeiska jemvigtssysteme , när orientaliska kriget utbrast och Rvssland tillbakaträng-m des vid Donau, och många statsmän be-JI traktade dem ännu som den heliga urkunden för europeisk stacsrätt, medan den j1 f ; ena italienska tronen ramlade efter den andra och Italien konsoliderade sig tillen enhet. Såsom ett värn för staternas gränser och bestånd hafva Wienerfördragenl, således bevisat sig vara endasten illusion. ;( Såsom en damm ot en naturlig och 1a-. tionel folkrätts uppspirande voro de deremot voserligen en verklighet, och det ärta den nynapoleonska serans måhända största förtjenst att hafva tillintetgjort dessafi troktater och, i det den proklamerat nationalitetsprincipen, lagt grunden till nya i solkrättsförbållanden, som för framtiden: lofva en ojemförligt större trygghet åt sl hvarje stat, som sjelf uppvuxit och utveck-i! lat sig på denna grundval, och en sådan st stat i ordets aldra egentligaste bemär-t kelse är Sverge. Det är just nationoli-s tetsprincipens kraft, som tillintetgjort Wie-J) nersöraragen och gifvit upphof till de stora rörelser, som sednast förlidet år gålvo åt li Evropas karta evt så 16rändradt utseende. !f Om den annexionslusta och det nöfsingsbegär, som br baron Raab anser hafvaJi gripit de europeiska makterna, i någon f N 0 mån härtill medverkat, så är det dock otvifvelaktigt, avt Piemont icke skulle uträttat uti Italien och Preussen icke uti!c Tyskland hvad som skett, om de icke härvid hade blitvit på det kraftigaste understödda af folkens sträfvanden efter na-s tionel enh et. Ait Ryssland icke erkänt nationaliteisprincipen är vsserligen sannt. I det bän-1 seendet är Rysslands ställning till oss och: det öfriga Luropa oförändrad. Men attig se ökade faror i den omståndighes, att y samma princip proklamerats af andra mägtiga stater samt mer och mer sig göllande såsom grundval för folkrutten, är 3 alt och on uppoch nedvänd, når srä-; gan gäller icke en sådan stab som Öster-s 1r;ke, sammanlappad fs olika nationaliteter, 1. uten ett land, som Sverge, hvilket hvad 3 nationel homogeneitet angår öfverträfsar— sjelfva Frankrike, som är så stolt och tryggt i känslan af sin enhet. n Pynciperna, så starka de äro, hemta emenertid, i afgörandets stund, sitt mäg-.y tigaste understöd af inlressena, det med-!q gifvos gerna, men hvad nu det öfriga Europas intresse för Sverges upprätthållande såsom sjelfständig stat beträffar, så finnes y ingen anledning att betrakta detsamma hvarken såsom ökadt eller minskadt genom ,, de sednaste förändringarne af Furopas:a karta. Den andra grunden för friherre Raabs!4 ferhågor ligger i ct förmenadt förbund 7 mellan Ryssland och Nordamerikas Föreuta Staterna. Herr ufrikesministerns svar; på interpellationen är egnadt att skingra tron på detta hjernspöke. Detta ämne förtienar emellertid sitt eget kapitel, och vi 5 skola till detsawwa återkomma. Betraktar man den närvarande europeiska ställningen med nyktia ögon, så lar man icke kunna upptäcka något för Sverge;? specielt hotande hvarken i den omständighet, att en så stor del af ryska regeringens uppmärksamhet och kvafter tagas i anspråk af dess inre reformer eller dess 5 ekonomiska betryck, ej heller i Rysslands :Z framträngande i det inre Asien och strider med herrskaren i Bokkhara, ej heller i den orientaliska frågans återuppdykande under alldeles nya törhållanden, som lofya, å att stormagterna skola taga den gemensamt om hand för ett gemensamt mäls vinnande. Ett oförvilladt omdöme torde snarare betrakta allt detta såsom afledande Rysslands planer från dess granne vid Östersjön och såsom ökade anledningar för kabinettet i Petersburg att tillsvidare vara i godt förstånd med kabinettet i Stockholm. Och sålunda torde äfven vår andre kammares och statsutskottets obenägenhet att; 6 bevilja allt hvad regeringen begärt lför militärbudgeten icke beböfva förklaras så som frih. Raab gjort det. Nationen bör vara riksdagen tack skyldig för att denna icke onödigtvis låter uppskrämma sig af föregifaa faror utifrån till att blind ut-i3 kasta stora penningsummor för ändamål, h Ika den vid lugn besinning anser icke förtjena sådane ansträngningar af folkets redan starkt anlitade ekonomiska krafter. Ja, vore faran än så stor som frih. Raab , 21 iG G förespeglat sig. så borde detta endast ut0 göra cen ytterligare sporre althrad för-f svarsväsendet angår, beslutsamt gå sramåt e i den rätta riktningen och spara landetsiY tili.Ö Ör hvad ett sådant framätgående kräfver. Bär vårt land angripet inom sina egna gränser, ege man i alla fall såsom yttersta och enda medlet till ett 1 d Fraftigt och ihärdigt törsvar blott en ut