Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1867, sida 2

väl försökas, — han ville ej gifva sig någon anledning till förebråelse, — och för att lära känna terrängen, beslöt han att sjelf besöka negerbyn. En anledning dertill var lätt att finna. Han behöfde endast till exempel köpa en ko, hvilket gaf honom anledning att sjelf besigtiga kreaturen på åtskilliga chagras och dervid göra sina vidare iakttagelser. Men han ville ej gerna göra det ensam, och emedan han kände Bertrand som en fullkomligt praktisk man, hvilken kanske sjelf ej var fullkomligt fremling i negerbyn och sannolikt hade haft att göra med en eller annan af dess innebyggare, så tänkte han uppsöka honom samt bedja om hans sällskap. Redan före dagningen red han ut från Lima för att begagna den svalaste tiden och passerade vid den unga morgonens första ljusskimmer den sista posadan vid ägen, der den vidsträckta ödemarken började och sträckte sig ända ut till haciendorna. Vid den aflägsna pesadan öfverraskades han af det lif, som der herrskade. De hade redan ljus tändt vid denna tidiga timma, och han hörde röster samt såg folk gå fram och tillbaka. Men hvad brydde han sig om menniskorna derinne, såvida de icke oroade honom! Han kände dock ofrivilligt efter revolvrarne i sina hölster och lät sin raska häst sträcka ut för att desto fortare komma ifrån grannskapet af detta pack. Han hade sålunda tillryggalagt en legua i raskt traf och åter uppnått dessa låga trädgårdsmurar, mellan hvilka han en gång hade mött denne sennor Pertena på ett så misstänkt sätt. Hans tankar flögo tillbaka