Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1867, sida 2

å är det också klart att den kan bestå med n accis af 12 öre pr skålpund, emedan fabrikanen får igen dessa 12 öre genom den högre betallingen. Nan hade sagt, att de som förordade den ifråsavarande skatten, blott vore hungriga jägare efr statsinkomster och ej uppriktiga fosterlandsinner. Talaren ville på det bestämdaste tillbakavisa dessa beskyllningar och hoppades att man skulle kunna atbandla sosterlandets angelägenheter utan att mot hvarandra utslunga hårda tillvitelser. Hr Siljeström hade med förundran sett uppkomsten af hela frågan och då tal. läste ordförandens namn under utskottets betänkande, blef han så förvånad som om han fallit ned från molnen. — Man hade talat om en förlust af 3 millioner rdr för staten. Tal. kunde dock icke finna attså stora verkningar kunde förorsakas af en indus 0 om den tanns till, åtminstone uppenbarade sig i en mycket diminutiv form. Det v derföre icke skäl att lägga accis på en så obetydlig näring, om hvilken man dessutom icke visste, huruvida den någonsin skulle vinna någon utveckling. För att visa hvarthän konseqvenserna af accis-systemet leda, erinrade talaren bland annat, att om svenska folket till någen större mängd skulle begagna råg och korn såsom surrogat för kaffe, så skulle dessa ädesslag också beläggas med accis. För öfrigt vore alla sådana skatter obilliga som icke bestämdes att utgå efter inkomsten. Åccis vore en tull på arbetet och verkade derföre nedtryckande på arpetaren samt utgjorde det förhatligaste af allt förnatligt, emedan den tvingade staten att göra hemgång hos den enskilde. kor sin del kunde derföre tal. aldrig godkänna någon accis. — Man hade sagt att vi förut egde en accis, nemligen bränvingbränningsafgiften; men denna hade icke en finansiel grund utan en social, nemligen för att hindra bränvinssuperiet — Yrkade afslag på betänkandet. Hr Hedlund erinrade att frågan gällde, huruvida svenska folket skulle erlägga 3 millioner rdr i skatt åt några sockerfabrikanter, och att det vore dessa sednares ej jordbrukets intresse som det gällde. Ilär vore icke så mycket fråga om principer som icke desto mer att göra afseende på ett faktum, hvilket ej är så obetydligt som hr Siljeström påstått, utan som redan gäller 240,000 rår och inom kort kommer att gälla mycket större summor. — Tal. hade för sin del visst ingenting emot att fylla statens behof uteslutande med direkta skatter, men han ville dock fråga de närvarande, om de ej skulle rygga tillbaka derför, då de finge höra att skatterna då skulle bli tio gånger så stora, så att den som nu betalar 50 rdr då skulle komma att betala 500 rdr. En sådan reiorm kunde väl vara önskvärd, men den vore alltr genomgripande. — Om en person tillverkade hvitbetssocker för 10 millioner och yunne en million, så skulle han skatta 10,000 rdr. Detta kunde visserligen anses för en ganska vacker summa, men borde icke vara svårt, sedan han af staten fått till skänks 500, 000 rdr. Hr Nedin förordade, hvaremot her Carl Ifrarsson O. B. Olsson, P. Nilsson i Espö och Grafström yrkade asfslag på betänkandet, den sednare af hufvudsakligen samma skäl som hr Siljeström. Hr Key ansåg att, på samma sätt som våra andra näringar uppstått och utvecklat sig under skyddet af tull, så vore det ock skäl att under samma slags skydd tillåta denna uppblomstra. Emot andra sidans förnämste talare riktade talaren det påståendet, alt det är med maktspråken som med de svamla språken: de vinna ej längre gehör, och sramkastade den beskyllningen, att man gjort alla försök att enligt alla konstens reglor aflifva det gamla Sverge. (Flere röster: ts! ts!) Hr Ola Jönsson frågade frih. Gripenstedt, hvarföre icke denne för några månader sedan, då han ännu hade makt dertill, lät utreda denna fråga, i hvilket fall man nu kunnat vara på det klara. Ir C. A. Larsson talade för afslag. Grefve Posse ansåg att man gifvit frågan en alltför stor utsträckning. IIvad beträffade de direkta och indirekta skatterna, så ansåg talaren att man borde akta sig att för mycket anlita någondera. Hos oss hade likväl under de sista 20 åren de indirekta skatterna flerdubblats, medan de direkta vore nära nog lika stora, hvadan man borde väl se sig före, innan man ytterligare förstorade de förra. — Nu vore likväl frågan denna: Vi ega en indirekt beskattning i sockertullen. År den hotad eller är den icke hotad, och hvilka åtgärder böra i det förra fallet vidtagas? Talaren ansåg den icke vara hotad och förmenade, att man under dagens plenum skrämt upp sig och förspeglat förfärliga saker — med anledning af ett sockerbruk i Landskrona. Talaren förebrådde, i likhet med en föregående talare, regeringen derför, att hon försummat vidtaga nödiga undersökningar. Frih. Ahlströmer talade för bifall. IIr Hedlund ansåg det härvidlag lika litet vara fråga om skatt på hvitbetsodlingen derför att man ville beskatta sockerraffinaderierna, som bränvinstillverkningsafgiften kunde sägas vara en skatt på potates. -Det vore utan tvifvel sannt. att ingenting kunde vinnas genom maktspråk; men ett språk fanns dock, som borde vinna gehör, nemligen de goda skälens, och talaren ville högeligen beklaga, om detta skulle höra till de döde. Frih. Gripenstedt påstod, att förevarande fråga alldeles icke undfallit regeringens uppmärksamhet. Men då häftiga strider under många år förts om tullfrågan, så hade regeringen ansett sig icke böra framkasta detta nya tvisteämne, innan saken vunnit den utveckling, att den sjelf tilltvi i uppmärksamheten. Men då hvitbetssockerningen år efter år tilltagit och nu utgjorde 2 millioner skålpund raffineradt socker, och då man med skyddet af sockertullen ville uppmuntra denna näring, så ansåg talaren att regeringen sannoi ngre skulle underlåta att vidtaga nödiga åtgärder. Hr Hiert: ansåg att om man ville tala om en princip, så fanus den på deras sida, som motsatte sig accisen. Man hade sagt, att det vore staten omöjligt att undvara 3 millioner rårs sockertull, men tal. tviflade på att man hade skäl att antaga detta. Tal. ansåg det öfverflödigt att nu ingå med en skrifvelse till K. M:t; ty ifall regeringen anser frågan vara af tillbörlig vigt, kommer hon nog att representationens uppmaning förutan till nästa riksdag framlägga förslag i ämnet och har emellertid makt att låta utreda frågan. Såsom förut är meddeladt, afslogs utskottets förslag med 91 röster mot 67.