Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1867, sida 2

gallerportarne voro stängda och ingen tilläts att inträda. Han ämnade just fortsätta sin väg, då don Gaspar stannade utanför portarne och begärde inträde. Han medförde en depesch från krigsministern till hans excellens. — Ah, se Rafael; hvad gör du här? — Jag ville gerna se de fallna officerarne, sade Agnila, — men det tycks ej vara tillåtet. — Följ med mig, de måste släppa in mig. Jag skall då lemna dig hos den vakthafvande officeren tilldess jag fullgjort mitt uppdrag. — Verda? ropade skildtrakten till officeren. — God vän. — Depesch till hans excellens. — Från hvem? — Prån krigsministern. Jag har order att egenhändigt lemna den till presidenten. Posten försvann för att rapportera saken för vakthafvande officeren samt återkom straxt derefter för att släppa in budbäraren. Rafael höll sig bredvid honom, och sedan han blifvit rekommenderad till vaktbefälhafvaren gick don Gaspar in i palatset för att uträtta sitt uppdrag till presidenten. Rafael inträdde emellertid i sällskap med officeren i det rum, dit liken bade blifvit införda innan de begrofvos, ty domstolen måste först gifda sitt medgifsande dertill. Det var en dyster syn. De sex unga lesnadsfriska männen, bortryckta i blomman af sin ålder, lågo der med dödssåren i sina hjertan. Soldaterna hade träf