Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1867, sida 2

död katt. Under häftiga vingslag och hesa skri hackade de ifrigt i kadarret, till dess de derigenom väckte uppmärksamheten hos en stor mager hund, som äfven strök utefter gatan och snokade efter något byte. Han nalkades med väldiga språng, och roffoglarne flögo långsamt upp på en hög klostermur samt stirrade ned på hunden, hvilken dock fann detta fynd alltför vämjeligt. Han nosade derpå, drog tillbaka hufvudet, nös, likasom för att blifva qvitt den otäcka stanken, och fortsatte derefter sin väg uttör gatan, medan ganarne åter föllo öfver silt rof med framsträckta halsar och började ånyo sin ohyggliga måltid. Patrullen marscherade der förbi ända fram till nästa tvärgata, der de öfriga sammansvurna förenade sig med densamma. Framför sig kunde de redan se det höga jernstaket, hvilket omgaf presidentens palats åt gatan till, och soldaterna undrade hvad som i dag hade så tidigt och till ett sådant antal sammanfört alla dessa officerare. Men patrullen hade kemmit för tidigt; klockan hade ännu icke slagit sex, och gallerporten brukade alltid vara stängd vid denna tid. Men i dag sted han öppen, och med låg röst kommenderade Pablo patrullen att marschera in. På den inre, rymliga gården trädde den vakthafvande officeren emot dem och utbytte hviskande några ord med Antonio och Pablo, hvarefter alla officerarne, med undantag af kaptenen, som stannade qvar nere på gården, gingo in i Castillas palats och försvunno i dess inre. Hvad föregick der? Soldaterna sågo på hvarandra och skakade sina hufvuden.