Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1867, sida 2

röster mot 21. Följande punkt blef utan anmärkning godkänd. Grefve C. G. Mörner, hr Nordström, grefve J. O. Mörner och hr Thorburn yrkade deremot återremiss af 3, som icke gör någon inskränkning i Konstnärens eller hans rättsinnehäfvares rättigheter för det fall, att hans konstverk öfvergå i annans ego. Detta medgifvande ansågs vara orimligt. Ilvad som är säldt måste vara såldt, och köparen ega rätt att göra med sin egendom, hvad honom behagade. Men denna rätt lede inskränkning af förslaget, ty då detsamma tillförsäkrade konstnären uteslutande rättighet att kopiera eller låta kopiera äfven de tafsor, han sålt, kunde han tvinga köparen att när som helst tillhandahålla honom sitt verk till kopiering. Trängde han sig ock icke för detta ändamål ia i köparens bostad, kunde han alltid fordra, att denne föranstaltade om något sätt, hvarpå han kunde få sin önskan uppfylld. Men om en ko stnär försålde ett verk genom lotteri, hur ginge let då med hans efterbildningsrätt? Och då enli; : 8 4, denna rätt ej var honom medgifven vid korstverks försäljning till staten, hur skulle det då gå, om en köpare, som tillegnat sig ett konstverk mot vilkor att ej afyttra det till staten, ändock gjorde detta? IIur skulle det gå, om staten under samma omständigheter inköpte ett sådant på utmätningsauktion ? Grefve E. Sparre svarade härpå, att i förra fallet egde konstnären väcka ersättningsanspråk, och i sednare fallet finge han underkasta sig en motgång, som af ingen las kunde förekomma: Hvad beträffade påståendet om köparens skyldig het att hålla konstnären hans verk tillhanda, hvilade detsamma på ett missförstånd. irörevarande lagförslag sade intet annat, än utt, der efterbildning kunde ske, vore det konstnärens rättighet att verkställa sådan. Men hä i ä ej eganderätten. Den, som köpt en tafla, kunde naturligtvis efter behag sätta in den i ett rum, der den vore oåtkomlig, eller måla öfver den eller klippa sönder den eller bränna upp den. Dessa åsigter och det derpå grundade yrkandet om bifall biträddes af hrr Wern, Dickson och Faxe, och utföll kammarens beslut i enlighet dermed. Likaså godkändes 8 4. Den följande punkten, som bestämmer påföljden för ötverträdelse af det meddelade förbudet, till böter från 20 till 1,000 rdr oberäknadt ekadeersättning, ville grefve J. O. Mörner hafva återremitterad, såsom i hans tanke alltför mycket påminnande om Drakes lagar. Dock blef densamma, efter det grefve Sparre uppträdt till dess försvar, gillad med 33 röster mot 26. Vid föredragning af sista punkten, innehållande, bland annat den bestämmelsen, att n, under brutsättning af reciprocitet, kan utsträckas till skydd för främmande konstnärs arbete, som utom ket finnes, begagnade grefve C. G. Mörner tillfallet att rikta ett hugg mot den franska handelstraktaten, förutspående, att denna lag skulle leda till förderf med lika olyckliga följder, ehuru på de civila förhållandenas område. Ilr grefven ville derföre hafva bort denna bestämmelse oc yrkade i sådan syftning återremiss. Detta yi kande biträddes af frih. Sprengiporten, men bestreds af hr Ehrenheim, och afslogs äfven af kammaren genom votering, som utföll med 34 röster för bifall mot 20 för återremiss. Andra kammaren. Först företogos till behandling några utlåtanden af andra kammarens tillfälliga utskott n:r 4. Undast en af de motioner, som föranledt dessa betänkanden, lyckades vinna bifall af kammaren, nemligen hr Ola Lassons, hvilken föranledt utskottet föreslå, att riksdagen måtte i skrifvelse till K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes genom förordning förklara, att hvad 11 8 i k. instruktionen för serafimer-ordensgillet af den 28 April 1791 stadgar i fråga om ordensgillets rätt att lösa till skatte försålda hospitalshemman, då. de säljas utom börd, upphört att vara gällande. Oaktadt motionärerna, hrr Hessle, Hedlund, Johan Erikson och Åstrand, till de öfriga af utskottet behandlade motionerna onekligen gjorde sitt bästa lör att bereda framgång åt sina förslag, lyckades dessa dock icke vinna afseende. Utskottet hade nemligen afstyrkt hr Hessles motion derom, att hvarje kommun måtte åläggas att hafva hos sig anställd examinerad barnmorska; hvilket afstyrkande af kammaren godkändes. Hr Hedlund hade motionerat derom, att hittills medgifna undantag från förbudet mot lotteriinrättningar mätte utsträckas äfven till bortlottning af industriföremäål för välgörande eller allmänt nyttiga indamål; men det ofvannämnda utskottet ha: e i betänkandet n:r 4 funnit sig föranlåtet tillsty sa, att hr Hedlunds ifrågavarande motion icke m tta ill någon åtgärd å kammarens sida föranle. a?-. Härom uppetod en ofverläggning, börjad af I err Hedlund, hvilken motiverade sin motion bland nat dermed, att yrkesskickligheten och smaker i Danmark visat sig betydligt vinna på det der les tillåtna industriföreninzens lotteri, hvilket äfven visat sig vara förhållandet med de i samma fte anordnade lotterierna i Malmö och Göteborg; al. menade, att hellre än att föreskrifva att man ör hvarje gång säj t skulle hos konungens beins ka undantagsförmån, borde loterier för ifrågavarande änd i iser Motionären u de om till och med önskade penninglotterier åter inörda i landet, på det icke så mycket penningar nåtte gå till de utländska lotterierna, och af frih Schult:enheim, som förordade det ifrågasatta slaget it lotterier, emedan allt slags förmy nderskap så måningom borde borttagas; en åsigt, öfver hvilcen hr Hedlund sedermera uttryckte sin tillfredställelse och hoppades att detta frihetssinne hos riherren äfven skulle göra sig gällande ifråga om andel; emedan det icke kunde påstås, att andra lags lotterier vore mer omoraliska och mindre ärda legalisation än det kongl. svenska jernvägsotteriet; emedan det vore bättre att köpa sina darn lotterisedlar än att förstöra penningarne på togen; emedan det snart torde blifva nödvändigt tt jordegendomarne ställas på obligationer, och medan det vore orätt om andra kammaren, som cke ensamt utgör svenska folkets representanter, enom ett afslag skulle betaga första kammaren illfälle att äfven få underkasta motionen sitt skärkådande. Emot denna sista sats opponerade sig r Bergström och betecknade den såsom en föränd grundlagstolkning, samt påyrkade hvardera ammarens rätt att, utan hinder af något slags rannlagenhet, afslå en motion. IIerr Kolmodän iotsatte sig lotterierna, emedan, då man behöft 00 år för att genom lagar och författningar inkränka lotterivurmen, det icke funnes något skäl tt åter söka väcka lust för detta det uslaste af ila slags spel. Behöfdes industrilotterier för vissa rter, så hade man i Malmö visat, hurn det kune gå för sig att erhålla tillstånd dertill utan att enom lagstiftningen kring lard och rike utbama detsamma. Hr v. Troil sam. sig, såsom den onungens befallningshafvande 8som meddelat tillånd till lotteriet i Malmö, förpligtad påpeka den ora skilnad som ligger deruti att rättighet till tteri för ett särskildt undantagsfall beviljas. hvilet för hvarje gång måste underställas K. M:ts skilda pröfning, och deri att lotterier i allmänet förklaras lagenliga, samt erinrade, att den störa mängden af lotterier, som med vederbörandes tånd fö haf ch berättigade Le M