Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1867, sida 2

Pertena hade sramtagit en annotationsbok och ett blyertsstift och satt midt emot Lydia, hvilken han betraktade väntansfull Hans stol var emellertid placerad så, att han äfven behöll Rafael i ögonsigte. Men Aguila brydde sig föga om honom, ty han tyckte sig hafva märkt en viss oro i Lydias anletsdrag. Sjelf öfverraskad af detta ovanliga förfaringssätt å polisens sida, sade han: — Tillåter ni mig först att göra en fråga, sennor? — Gerna, så snart sennoritan tillåter det. — Jag ber, låt ej mig hindra, sade Lydia. — Nå väl, fortfor Rafael, — var då så god, innan ni börjar ert förhör, att först visa denna dam den nödiga legitimation, som berättigar er att i polismyndighetens namn här uppsätta ett slags pretokoll. Ni finner sjelf att detta är i sin ordning, tillade han lugnt, då Pertena upplyftade sitt hufvud likasom förolämpad, — ty annars kunde ju hvarje fremling med samma rätt som ni inträda här och begära upplysning om de mest olika saker, hvilken — man just icke lemnar hvarje fremling. -Sennor Agnila, sade Pertena högdraget, — ni tillåter väl, innan jag be-! svarar denna er fråga, att jag gör mig underrättad hos den unga damen, om hon delar er betänklighet. — Jag delar den, sade Lydia, — och får sjelf anhålla om att se er fullmakt. — Och är icke vår bekantskap tillräcklig, sade den unge mannen, i det ett nästan omärkligt hänleende spelade på hans läppar, då han betraktade Aguila, — att legitimera mig här? Q