Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1867, sida 2

uppgifven beräknas den med sjöoch landtrupper tillsammans till 100, S51 man — hvaremot enligt den preliminära kalkylen, grundad på erfarenheten om de hittillsvarande beväringsklassernas styrka, det hela utaf 1:sta uppbådet går till minst 125,000. 2:dra uppbådet. Kavalleri, artilleri och genitrupper, alla påräknade såsom reserv till 11:te uppbådet, omkring 12,000 man. Hela det andra uppbådet kalkyleras, sid. 74, till Infanteri 89,000 Kavalleri-reserv 14,500 Artilleri d:o 6.500 Genitr:s d:of 1,500 Icke-stridandes d:o 7,500 Sjötrupper 11,000 allt taget ungefärligen. Båda uppbådens såväl landtsom sjötrupper 240.352. Härefter följer en indelning och beräkning distriktvis, och slutligen ett kostnadsförs ag. sem i detaljer vidlyftigt beräknar alla kategorier, manskap, materiel, sjukvård, möteskostnader, undervisning, m. m., onekligen, såsom det hela, ett särdeles omfattande och förtjenstfullt arbete. Vill man kritisera detsamma, så torde det, efter skiljda åsigter, kunna gå rätt bra i detaljer, men i afseende på hela systemet synes oss att nationen bör vara särdeles tacksam. Vi hafva här erhållit på en gång och tidigt en uppränning, som kanske skulle kostat oss ett par komitter och ett par år eller mera, så att man slutligen kunnat få sanna ordspråket om hvad som händer medan gräset gror. Hvad beväpningen angår, och särskildt gevären, anmärka vi att deras varaktighet beräknas till 50 år, hvilket är alldeles förmycket redan i slitningsväg, utan att nu upptaga den omständigheten, att hela massan kan behöfva ombytas efter någon ny vigtig uppfinning i deras konstruktion. Deras anskaffande för första uppsättningen anser förf. helst böra ske genom ett stort lån. Vi medgifva det, oaktadt vår leda till den oforståndiga skuldsättning, som redan betungar staten. Till försvar för vår sjelfständighet må vi underkasta oss hvilket annat lidande som helst. Vi må icke göra såsom Carthago, som i farans yttersta stund uppoffrade allt, tillochmed qvinnornas hår till bågsträngar — allt försent och förgäfres. Öfvergången ifrån det gamla till det nya systemet har förf. icke utfört i detalj, endast i generella uppgifter: 1) Hela den gamla armten, med allt dess tillbehör, ingår såsom stam i den nya; 2) Indelningsverket indrages, dervid alla vakansafgifter tillfalla statsverket, alla boställen tillfalla respektive län och kommuner. IHiäremot anmärka vi att rotevakansafgifterna blefve obetydliga, om soldatboställena (torpen) skulle tillfalla kommnnerna. De större boställena föreslår förf. skulle tillhöra respektive län, till undervisningsanstalter, kommunikationer m. m. Vi tro bestämdt att de större boställena borde successivt och under arrendetid försäljas, men gemene mans torp ingå till rotarne till förhöjning af vakansafgiften, som derigenom borde kunna uppgå till tre millioner om året. Boställena anslår förf. icke till beräkning förrän de småningom blifva lediga. Den nuvarande armCens hela personal, såväl stridande som non-combattanter, hibehåller, hvarochen oförminskad, alla de löneförmåner, af hvad namn och beskaffenhet de vara må, hvilka honom lagligen tillkomma — — — Krigsakademien på Karlberg skulle indragas och kadetterna fördelas på divisiensskolorna, der de erhålla sold och inqvartering, hvaremot de nu på Karlberg få betala en dryg afgist (såsom rec. tror mellan 5 och 600 rdr årligen). Ölvergångskostnaderna anser förf. böra kalkyleras till inemot en million om årct, men som årligen minskas, så att de efter kanske 12 år böra vara till det mesta försvunna. Rec. tillägger här, att man med temet för boställenas användande till örsäljning och till vakans-afgister erhåller en vida öfverstigande årlig summa utöfver alla gamla och nya kostnader, — förutsatt fortfarandet af hittills beviljade anslag till de båda stora hufvudtitlarne i vår budget. De slutbetraktelser förf. anställer (sid. 146 och följ.) rekommenderas till begrundande af hvarje ärlig svensk. Systemet innefattar verkligen nationel trygghet och sjelfständighet, så att hvarken asiatisk eller europeisk despotism kan komma att utöfva någon verkan på vår sedliga karakter, ingen plundrande brandskattning beröfva oss våra tillgångar, hvilka, ehuru icko stora, dock förslå om vi återgå till onarcsamhat Ach AzäkKndlichat (5