Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1867, sida 2

åter kommer in till Lima i morgon, för att vidare verka emot kulihandeln. — Hen var här i går. — Jag vet det; han har redan talat med! fransyske konsuln, men vi trade i hvarandra, och på qvällen återvände han hem. — Var det längesedan ni var ute på haciendan? — Jag har ej varit der på flera dagar. — Det är ganska länge, sade Lydia och skakade åter på hufvudet, så att Rafael icke egentligen visste hvad hon menade dermed. — Ni tycks försumma edra vänner. — Inte hvad jag vet, återtog Rafael; — jag vill ej falla dem besvär Men det påminner mig om vår dansk. r det längesedan ni såg den stack Stjerna? Lydia utbrast i ett klingande skratt. — I går gick han här förbi, sade hon, hvarvid hennes ögon glänste vid minnet ar detta ögonblick, han är ond på mig, och jag fruktar nästan att han i går ville straffa mig genom ett stumt förakt, — stackars Stjerna! Föreställ er, han gick förbi der burta, stel och styf, utan att vända hufvudet till höger eller venster, och dessutom klädd med den största elegans. Men då han befann sig framför det der huset, märkte jag att han i smyg tittade hitåt för att ötvertyga sig att han verkligen var observerad. — Således kastade han ej? skämtade Rafael. — Nej bevars! återtog den unga sransyskan. — I alla fall gick han här förbi endast för att visa mig, att ban cj längrie tog den minsta notis om mig. Ilan wvile —