ligheterna så väl vid hofvet, som i de mi-i nisteriella byråerna, denne man, hvilken torde vara lika oskattbar som vän, som(han kan vara farlig som motståndare, skall utan tvifvel modigt träda inför skrankornali för att aflägga vittnesbörd om allt hvad han känner! Politisk skådespelare, som t han är, skall han säkerligen icke läåta vänta på sig, utan sjelf försvara sin sak, och detta skall säkerligen blifva mycket lätt, ty han har materialier i öfverflöde. s Spanske intanten Don Enrique förklarar i ett bref till ,,France, att ryktet, det han skulle återtaga sin honnörspost hos drottning Isabella, vore falskt; han skrifver: pTrogen de frihetens grundsatser, hvilka! jag under hela mitt lif bekänt, kan jag icke medgifva, att det för mig skulle vara någon hederspost der, hvarest utmärkta spaniorer blifvit offer för den våldsnmmaste reaktion, och der proskriptionsoch skräckrälden trädt i stället för de heligaste rättigheter och de väsentligaste garantier för konstitutionen. Jag har lemnat Spanien, besluten att hellre offra allt — till och med mina barns framtid — samt att lefva i främmande land fattig och förgäten i min tillbakadragenhet, än att genom min närvaro i Madrid synas godkänna väldsbragderna derstädes. Afvaktande, att denna för mitt fädernesland sä pinsamma ställning skall upphöra, är min hedersplats för närvarande hos den storsinnade och gästfria franska nationen. ENGLAND. Lagförslaget om en konfederation mellan de engelska kolonierna i Nord-Amerika har i underhusets möte den 28 Februari blifvit list andra gången. Bright uppträdde här på ett högst egendomligt sätt. Han var missnöjd med, att England skulle hålla en kår i kolonierna på 12 å 15,000 man. ,Det gifves intet land — sade Bright — som är mindre utsatt för anfall än Kanada (!), och skulle det blifva anfallet, skulle hvarje motstånd, till och med med Englands bistånd, vara onyttigt. Det bifall, som den ifrågavarande billen funnit i England, lemnar emellertid intet kvifvel derom, att Bright står temligen ensam i denna fråga. NEDERLÄNDERNA. Utrikesministern har den 1 dennes afgifvit en förklaring i andra kammaren angående förhållandet till Preussen. Han förnekade — så heter det i ett telegram från Haag till ,Ind. belge— att ,,Preussen begärt det fästningarne Maastrieht och Venloo skulle desarmerask. Emellertid måtte telegrammet vara oriktigt återgifvet, enär det ifrågavarande ryktet går ut på, att Preussen motsatt sig de nämnde fästningarnes desarmering, hvilket föreslagits i den af krigsministern inlemnade defensionsplanen. Utrikesministern uttryckte emellertid, att det holländska folket måste vara beredt på allt samt icke sky de offer, som bevarandet af landets oberoende kan kräfva. Detta uttryck är uppenbarligen det väsendtligaste, ty det förutsätter förhållanden, om hvilka en utrikesminister icke kan uttala sig i ett offentligt möte före det afgörande ögonblicket. Man ser äfven af ett sednare telegram till nämnde tidning, att kammaren ingalunda är lugnad, ty en ny interpellation riktades till utrikesministern, och han förklarade då bestämdt, att ,ingen europeisk makt hotat IIolland. Denna försäkran är höjd öfver allt tvifvel, ty ingen makt begagnar nu för tiden hotelser som inledning till krig, utan förer det fredligaste språk ända tills striden är i full gång. Om Preussens fordringar skrifver den franska ,Avenir national: ,, Preussen skall icke medgifva, att Holland raserar sina fästningar vid sydgränsen, emedan dessa fästningar betäcka den preussiska försvarslinien; kan Holland icke sjelft försvara dem, skall det åtminstone gifva Preussen rättighet att hålla garnisoner der ech sätta sig i förbindelse dermed genom en militärväg, hvilken Preussen anser nödvändig för att beskydda Mosel. Under förhandlingarne härom hafva de preussiska anspråken stigit, och man fordrar nu ingenting mindre än en del af Hollands territorium. ,,AVEenir national säger än vidare, att det är om denna situation, som den holländska regeringen i ett hemligt möte gjort andra kammaren vissa meddelanden, för att genom representationens understöd blifva bättre i stånd att trotsa Bismarcks sordringar. TURKIET. Levant Herald betecknar ryktet om lord Stratfords utomordentliga mission till Konstantinopel som ogrundadt. I stället för den — i en ålder af nära 100 år — aflidne Mohammed Emin Pascha har Ismail Paseha, f. d. guvernör af Kandia, blifvit sad Vanna dd 421 vå — —