Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1867, sida 2

fram för att äfven emottaga sin andel Detta ögonblick begagnade den unga flickan för att med genomträngande röst reps om hjelp. — Anfäkta! hväste anföraren mellan tänderna. — Det går inte an, det skaffal oss grannarne på halsen! Se här, Scip, bär det här och nu bort, så sort vi kunna röra fötterna. Ute i förstugan öppnades en dörr och hastiga steg hördes. — Bort! ljöd varningsropet, och med ett språng skyndade anföraren ut genom dörren och utför den lilla trädgårdstrappan. De öfriga följde honom, och medan Lydia åter ropade om hjelp, skyndade Deringeourt genom förstugan. Men denna var åt detta håll försedd med en dörr, som kunde riglas inifrån Lydias rum. Den ene mulatten insåg denna fördel, stängde dörren, sköt för rigeln, och innan den ursinnige fransmannen kunde spränga den voro röfrarne med sitt byte redan nere i trädgården, kastade der undan Bertrand, sem mötte dem, och flydde mellan husen bort åt den andra gatan. Emedan de hade dolt sitt byte i de tömda äggkorgarne, väckte det naturligtvis ej någon uppmärksamhet, — ty de flesta buro korgar denna dag, — och deras hastiga språng genom gatan ansågs såsom en följd af något muntert upptåg. Några minuter derefter voro de i säkerhet, och de förföljande kunde nu se sig om huru de skulle kunna återfinna dem bland hvimlet på gatorna.