Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1867, sida 2

her FRANKRIKE. Under det resultatet af interpellationerna i lagstiftande församlingen hittills varit proportionsvis obetydliga, visar det sig likväl en lifligare rörelse i pressen och bland de politiska partierna. Emil Olliviers förhållande under Lanjaunais interpellation, angående förändringarne i författningen, hvarigenom han synes alldeles hafva uppgifvit sin oppositionella ställning och starkt närmat sig regeringens ståndpunkt, har väckt mycken förundran, likasom Girardins åtalade artikel i Libert. Man anser föga troligt, att Girardin skall blifva frikänd för en anklagelse, som stödjer sig på så många punkter. Han sjelf väntar äfven att blifva dömd till ansvar, och vid författandet af sin artikel säges han hafva långt ifrån dolt för sig de faror, för hvilka han utsatte sig. Den intima ställning, i hvilken Girardin stått till regeringen, gör naturligtvis intresset för denna sak ännu större. Så skrifver en korrespondent från Paris till ,, Köln. Zeit.: , Hvilka öfverflödiga mödor och sorger ålägger sig ej regeringen i denna sak, genom hvilken — antingen regeringen segrar eller 3 — ingenting kan vinnas, utan endast förloras! Samme man, som sjöng: Si vous voulles un bon — prenez Napoleon! och som genom detta sammankallade nio millioner röstande, samme man, som brukat vara inviterad till de intimaste hofkretsarne under säsongerna i Compiegne, och som varit djupast invigd i de bonapartistiska hem