Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1867, sida 2

gatan hade en neger med en stege stannat för att äfven åse striden. En af de maskerade, — Garibaldifiguren, — skyndade fram till negern och ville taga hans stege. Negern vägrade i början, men ett mynt, som trycktes i hans hand, tycktes hastigt lugna honom. Den förklädde tog stegen och bar den sjelf till det midt emot belägna fönstret. Han bar ej handskar, likasom sina kamrater, utan visade en hvit, välformad hand, på hvilken en briljantring gnistrade. Den maskerade måste vara en förnäm sennor. Nu var stegen uppställd, och , Garibaldiberedde sig att stiga uppför densamma. Men knappt hade han hunnit halfvägs, då mulattskan, — emedan man från Lydias rum hade sett att nigot ovanligt försigsick, — framstörtade till fönstret med ett helt ämbar vatten, och så snart hon varseblef stegen, tömde hon det på en gång öfver den maskerade. Den uppklättrande måste ett ögonblick fasthålla sig med båda händerna vid stegen för att ej, i ordets egentliga bemärkelse, blifva nedspolad, och ett jubelrop från de förbigående samt från fönstren belönade mulattskans mandat. Men hennes triumf blef ej lång, ty fyra eller fem ägg träffade i detsamma hennes ansigte. Vare sig nu af en slump eller af beräkning att bland de vattenfyllda äfven ett verkligt ägg befann sig, men ett sådant träflade den olyckliga mulattskan på näsroten, midt emellan ögonen. Fullkomligt förblindad for hon tillbaka, och detta ögonblick begagnade den maskerade för att med ett djerft språng uppnå fönsterbrädet. — Skatta ägg hit up, opade han, — ag försvarar emellertid sonstret! — Oeh