Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1867, sida 3

(Insändt.) . Relysning. Då den ärade redaktionen såtit i sin tidning n:o 16 för den 23 sistl. Februari intaga en af åtskilliga herrar handlande undertecknad förklaring i tvisten emellan varen och undervägaren vid Jernoch Metallvågen, herrar Elias Ahrenberg och H. Svensson, angående vågprovision, hoppas insändaren, att redaktionen icke för ar plats i sitt blad för ett kort genmäle i ämnet. Bemälde herrar handlande yttra nemligen, ,,att de till sin kommissionär antagit herr Henrik E. Ahrenberg, och att all den provision, som vågmästaren Ahrenberg efter uppdrag påfört dem, af honom uppburits för att af bemåalta kommissionär disponeras. Vid ringaste eftertanka måste det förefalla högst besynnerligt, att vågmästaren, såsom sådan, debiterår och uppbör afgifter som tillkomma de trafikerandes enskilda ombud. Redan denna omständighet syne: visa att saken icke är så alldeles vågrätt. Att itrågavarande arvode icke är beroende af de trafikerandes godtycke och kan af dem efter behag ,,disponeras, vill insändaren i korthet söka vIisa. Såsom bekant är, utzöra vågarens och underyvägarens löner af staden en obetydlighet, omkring 300 rdr årligen till dem hvardera, härledande sig derifrån, att de derjemte hafva ganska betydliga sportler, från hvilkas åtnjutande vägaren nu vill utesluta sin tjenstekamrat och dela desamma med sin son, kommissionären Ilenrik FE. Ahrenberg, som dock icke innehar någon ofsiciel tjenstebefattning vid Jernvåss en, utan endast fungerar såsom enskildt ombud för några herrar jernexportörer. Dessa spoider ut öras af de s. k. vågprovisionerna, hvilka, likasom mätareperningarne, i äldre tider bestimts af dåvarande handels-societeten, som, eter tidernas dy-het samt handelns tilleller aftagande, ömsom höjt eller sänkt beloppet deraf. IIandels-societetens sista beslut i ämnet är, så vidt insändaren inhemeänt, af den 23 Febr. 1768, då socie eten, enliv: dess protokoll för samma dag, ,.i anseende till tiuernas så må kliga förändring och astagna priser på alla lifsförnödenheter, fann skäligt nedsätta våg-provisionen från 2 öre till i13 öre s:mynt för hvarje skeppund jern och alla sorter manufaktursmiden i proportion, och det för mottagning, leverering och omkostningars betalande. Sedermera lära herrar jernexportörer sjelfva, under numera aflidne undervägaren C. Wetterbergs tid, medgifvit en förhöjniog i nämnde provision, som vågmästaren i utskrifna räkningar vederbörande päfört, hvarefter de inslutne medlen delats lika mellan nämnde 2:ne tjenstemän, intill dess hr Svensson emottog unde:vägaretjensten, då hrr Ahrenberg, foder och son, ensamt för sig behållit hela beloppet, utan att tilldela Svensson något deraf. — Dessa spoder uppgingo under sistför flutna året til den nätta summan af öfver 30,000 rdr och lära, sedan skrifvarebiträden aflönats, lemnat en nettobebållning af mer än 20,000 rdr. Om nu, såsom förutnämde hrr handlande uppgitvit, deras enskilda kommissionär egde disponera provisioner, huru kau då vågmästaren, å tjenstens väsnar, påföra icke allenast dem, utan äfven åtskilliga andra trafikanter, som icke antagit hr Henrik E. Ahrenberg till kommissionär, sagde pron? Och synes icke denna åtgärd utgöra ett tydgi bevis derpå, att åtminstone vågmästaren fortande betraktar provisioren såsom en obligatorisk afgift och ej -åsom sit frivilligt arvode till den enskildte kommissionären, och bör den icke följaktligen, nu som tillförene, tillgodokomma båda vågtjenstemännen? Hörom gåller frågan.