Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1867, sida 3

ädda bayerska och hesssen-darmstadska territoriernas indelning i skretsar och distrikter. Det skall uppritstas tvenne regerings-,Bezirke i Cassel soch Wiesbaden. Den örsta skall bestå af I det förra kurfurstendömet Ilessen, de afträdda bayerska territorierna och den förra hessen-darmstadtska kretsen Vöhl. Den sista skall omfatta de öfriga af IlessenDarmstadt afträdda territorierna (hvarsibland Hessen-Homburg), samt Nassau och I Frankfurt. ÖSTE ARIKE. Ministerpresidenten Belsts försök att Jåterinföra Februariförfattningen af år 1861 11 de tyskslaviska kronlinderna har — som Iman kunde förutse — stött på så afsiordt motstånd från czekisk sida, att regerirgen den 26 Februmi sett sig nödsakad att upplösa landtdagen i Prag och anordna nya val. I det kejserliga reskript, som med anledning häraf är afgifvet, motiveras landtdagens upplösning af det påstående, latt ett erkännande af de grundsatser, som Tuttalats i den böhmiska landtdagsadressen, skulle vara detsamma som att uppgifva hela försattningsverket. Landtdagem i Prag hade nemligen i en mycket stormig session, med 130 röster mot 76, antagit en adress till kejsaren, i hvilken protesteras mot en lagstiftande jörsamling i Wien, som absorberar den böhmiska kronans sjelfständighet. ,, Landtdagen — så heter det i adressen — skulle icke vara be olkningens rätta representation, såvida den icke uttalade, att konungariket Böhmen, som sätter sin stolthet uti att vara en fobit berättigad, oåtskiljelig del af den österrikiska monarkien, högtidligen protesterar emot att låta sin tillvaro uppgå i en ,,vestlig rikshalfdel, en statssormation, som saknar hvarje statsrättslig grund, och hvilkens upprättande lika litet kan iörenas med den böhmiska kronans faktiska och rättsliga bestånd, som med den konungakröning, som egt rum med alla eders M:ts förtäder. Till slutet erinras kejsaren derom, att han i ex skrifvelse till landtdagen den 7 December 1866 (under Beleredis ministör) uttryckligen lofvat, ,,att det utan landtdagens medverkan ingerting skall företagas, som kunde förändra den böhmiska kronans förhållande till den öfriga monarkien. Man ver, att adressens hufvudinnehåll är en energisk protest mot det af Beust adopterade dualistiska systemet. Denna protest får en ytterligare betydelse derigenom, att den är utarbetad af grefve Leo Thun (f. d. österrikisk kultusminister och år 1848 under en tid medlem af den provisoriska regeringen i Böhmen), samt att det stora flertalet af den böhmiska adeln anslutit sig till denna förklaring. De tal, som den 25 Februari höllos i landtdagen under adressdebatten, voro i hög grad skarpa. Bland de czekiska particheferna utmärkte sig isynnerhet Rieger och Äeithommer. Rieger höll ett långt föredrag öfver den böhmiska kronans rättigheter och landtdagens kraf på den sjelfständighet, som under århundraden varit erkänd: ,,om man beröfvar nationen den lagliga grundvalen — utropade han —, så beröfvar man äfven dynastien dess fasta stöd. Då han slutade med uttalande af sin tillit till ,,den böhmiske konungens lojalitet, ljödo allmän: s bravorop från gallerierna. Den demokratiske deputeraden Åeithommer förklarade, att böhmarne endast skulle företaga val till ett riksråd, som omfattade hela monarkien; om man deremot deltoge i det inskränktare (tyskslaviska) riksrådet, i hvilka slaverna hade majoriteten, skulle det straxt sägas, att den tyska minoriteten blefve tyranniserad. Till slutet yttrade han: , Sclmerling kom och gick; Beust kom och skall likaledes blifva nödsakad att gå; men emellan dessa begge statsmän och regenterna stå nationerna, och deras lif är varaktigt! (Jubel på gailerierna). Många sådana anfall mot Beust gjordes. Deputeraden Tzabussnic framhöll, det Böhmen icke skulle blifva lugnt innan det erhällit en sielfständig winister, likasom Urger a. Mellan polackerna i Galizien och czekerna i Böhmen och Mähren fortsättas förhandlingarne med stor ifver. Man kan ännu icke tydligt se hvilken hållning landtdagen i Lemberg skall intaga. Enär den mähriska landtdagen följer den böhmiska landtdagens exempel, så anser man dess upplösning vara nära förestående. TURKIET. En längre korrespondens från Konstantinopel till österrikiska tidningen , Neue sreie Presse har väckt stor uppmärksamhet i den diplomatiska verlden, enär den meddelar en mängd uppiysningar om det närmande mellan Österrike och Ryssland i den orientaliska frågan, som lärer hafva egt rum redan törliden November, straxt efter Beusts utnämning till minister. ,,Den ryske ambassadören i Wien, grefve Sfachelberg — så heter det i denna korrespondens — begagnade sina första samtal med Beust att varna honom mot de tendentiösa ryktena om en rysk-preussisk allians, hvilka voro alldeles ogrundade, enär kejsaren af Ryssland väl stode i ett vänskapligt förhållande till det besiägtade preussiska furstehuset, men i politiskt afseende hade behållit alldeles fria händer för alla eventualiteter. Ryssla d önskade ingenting mindre än att tillställa ett krig i Europa, men ansåg för alldeles nödvändigt att Itrygga de kristna; ställning i Orienten, soch just i denna iiktning kunde Österrike (göra sig särdeles förtient af veridsfreden, enär det genom särskilda traktater mer KGgr,2f