Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1867, sida 1

att här förefunnes en organisation, som i vårt land vore något ovanligt, nemligen en bildning på sektioner, sju till antalet, hvar och en under sin ,ledare, varande det denna sjustjerna, som utöfvade högsta makten och utfärdade förhällningsordres, m. m. Huru mycket som i detta rykte är sannt, är mig obekant, och icke har det heller synts mig löna mödan att söka genomtränga hemligheten. Visst är emellertid, att det nu ansågs nödigt att organisera sig äfven å andra sidan, och så egde i förrgår ett sammanträde rum å Suede, der förslag uppgjordes till de val, som nu närmast förestodo, deribland valet af de 24 ledamöterna i opinionsnämnden egde rum i dag. Tvenne listor förelågo på ledamöternas pulpeter, hvaribland den, som var uppgjord at partiet i Berns salong, började med Aug. Blanche och innehöll i öfrigt flera rent liberala namn. Det var alltså för den oinvigde ganska svårt att afgöra hvilkendera listan man här borde ansluta sig till. Endast fyra namn voro för båda listorna gemensamma. Förhållandet blef dock snart upplyst, och voteringen började närmare kl. half 11. Då det nu gällde att pröfva de båda grupperingarnes (jag vill ogerna kalla dem partiernas) styrka, var det med rätt stort intresse man afbildade utgången. Upprop och anteckning af de många namnen fordrade en tid af närmare 2 timmar. ,I han segrat — yttrade med en suck en af Berns-männen. Snart uppläste talmannen resultatet, och man erfor då, att de fyra ledamöter, som varit för båda listorna gemensamma, erhållit omkring 170 röster, hvarefter Suede-listan segrat med 96 å 94 röster mot 76 å 77, som utgjorde den andia sidans styrka — LI stor summanhållning hade egt rum å ömse sidor, så att häraf framgått temligen klart huru många röster man å den ena och andra sidan disponerar. Det skall för landsorten sannolikt vara ganska svårt att förstå hvad denna besynnerliga partigruppering innebär. Uppriktigt taladt, är detta lika svårt för mången här närvarande, som icke varit i tillfälle att djupare intränga i saken. Man vill veta, att den ena sidan skulle bilda ett jordegare-intresse gentemot städerna, och att derföre så många af det förra bondeståndets män anslutit sig till denna sida. Men då man frågar: ,, hvad hafva då städerna numera af intressen, som äro stridiga mot landsbygden? — så erhåller man intet svar. — Frågar man åter, om de vilja hafva tillbaka de gamla tullarne, så svaras dertill bestämdt nej. , Hvad viljen J då? — Så kommer man fram med bankerna och de korta papperen etc. Och bankerna åter äro personifierade i hr Wallenberg, hvars ,,system anses vara det, som bragt landet i dess ,,betryck. Det är mig omöjligt att komma till någon klarhet och reda med denna sak. Säkrast torde den kunna betecknas såsom en känsla af obestämdt illamående, som söker förgäfves efter orsaker och botemedel, men är beredd att öfverlemna sig åt den förste qvacksalfvare, som lofvar förbättring, äfven om inga utsigter finnas, att detta löfte skall blifva hållet. En sådan stämning är ganska farlig, såsom man erfarit af Aftonbladets intressanta berättelse från 1815 års riksdag, en framställning, som här kommit förträffligt väl till pass. Aftonbladet skulle öka sina förtjenster om denna redogörelse, ifall det ville återkalla i minnet de många andra likartade kriser, som vårt land genomgått, och hvarvid man städse klagat öfver lyxen och konsumtionen, öfver importen och spekulationslusten, m. m., mot hvilka inbillade fiender man ställt de botemedel, som legat i lyxförordningar, höga importtullar, strypsystem, m. m., hvarigenom det onda blifvit gräsligt förvärradt. Hade icke, till vårt lands outsägliga lycka, en god skörd med goda priser under förliden höst inträffat, så är det svårt att säga till hvilka nya galenskaper man nu kunnat komma. — Ufter det den votering försiggätt, vid hvilken jag nu kanske alltför länge uppe————————X—-———ÅÖtAA——-——t —x 1 TAA 3