Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 3

om de misslyckas, kunna föranleda obotlig skada ej allenast för en kort tidrymd utan äfven för mansåldrar. En annan allmänt erkänd stor brist vidlåder äfven det nu brukliga valsättet, hvarigenom så godt som händerna bindas på församlingens medlemmar, den nemligen att valet är inskränkt till tre prestmän, hvilka af en utom församlingen stående myndighet blifvit satta på förslaget, icke uteslutande till följd af deras embetsgåfvor, andliga nit och erfarenhet, utan hufvudsakligast derföre, att de i afseende på tjensteår och så kallade lärda meriter stått framom deras medsökande. Detta gör, att de väljande ofta råka i den storsta förlägenhet och tveksamhet vid valet ej till följd af de sökandes utmärkta egenskaper utan af den motsatta anledningen, att de ofta hafva svårt att blifva ense med sig sjelfva vid besvarandet af den frågan, hvilkensg af de trenne föreslagna personerna val ör förenadt med den minsta rådan för församlingen. Hvad kunde vara billigare än att en församling, som efter gällande lag är skyldig att bekosta sitt presterskaps underhåll — elt åliggande, som blifvit ännu mera betungande genom bestämmelsen rid de pågående prestlöneregleringarne om lönernas utgående i penningar i stället för i varor — :gde rättighet att till själasörjare utse hvilken som helst dertill lagligen qvalificerad prestman, som len sjelf funne lämpligast och för hvilken den kunle hysa aktning och förtroende. Skulle icke månända i händelse en sådan valfrihet lemnades förzamlingarne, ett behöfligt korrektiv mot den mer och mer öfverhandtagande prestbristen vinnas, i let ett större antal unge män med afgjord böjelse och framstående gåfvor för prestembetet än hittills skulle föranledas att inträda i detta kall, då de kunde hoppas att snart få komma i verksamhet såsom församlingslärare. Att deremot, som nu sker, örsamlingen genom ett densamma påtvingadt förlag nödgas göra sitt val bland personer, hvilkas msökningar föranledts vare sig at begär efter hösre inkomster eller lättare tjenstgöring, eller som ipphunnit en ålder, då efter naturens ordning förnågan att verka mer och mer aftager eller som röttnat vid lärarebefattningen i skolan och nu söka ig i det för dem främmande församlings-herdekalet en lugn reträtt på gamla dagar, hvaruti de tunna föra ett angenämt och sorgfritt lif till dödlagar, synes mig vara ej allenast obilligt utan äfen i högsta måtto förderfligt. Med anledning af hvad jag nu haft äran anföra, år jag härmed vördsamt föreslå, att riksdagen nåtte med atseende på sättet för presterliga emetens tillsättande inom sådana församlingar, hvila icke äro regala, för sin del besluta: 1:0 att samtliga å kyrkostämma röstegande medlemmar af ett pastorat må ega rättighet att deltaga i pecstval; 2:0 att vid sådana val alla röster skola räknas lika samt atgifvas med slutna sedlar; 3:o att sedan vid inträflande ledighet förslag blifvit af konsistorium på ölligt sätt upprättadt, det måtte stå församlingarne fritt att på frågodagen begära en eller flera extra profpredikanter, så vida minst en tredjedel af de närvarande röstberättigade enligt första punkten förenar sig om någon viss till embetet enligt gällande lag qvalificerad prestman, utan afseende på till hvilket stift han hörer, hvilken eller hvilka må ega ej allenast att predika prof efter dem, som ega förslagsrum, utan äfven att gemensamt, med dessa komma under omröstning. Genom denna sista bestämmelse skulle ingen rest mista sin hittills egande ansökningsrätt; men unde icke påtvingas en församling mot dess vilja, varjemie minoriteten erhölle åtminstone den förel att få sin kandidat pröfvad och underkastad mröstning gemensamt med majoritetens och dem, om af konsistorium blifvit uppförda på förslaget.