de allmänna grunder, som blifvit antydda i friherre Raabs motion. En sådan kompromiss bör hafva till syfte att ett förslag åvägabringas, som löser det förut uppstälda problemet att utan ökade bördor och uppoffringar få en krigsduglig arm, större än den nuvarande. Se här i korthet grunddragen i denna kompromiss: 1. Allmän värnepligt utan undantag införes genast och tillämpas konseqvent, så att staten till nationalförsvarets fördel begagnar de krafter och förmågor som finnas bland de värnepligtige. Med riktig och konseqvent tillämpning af denna grundsats, skola religionsvård, läkarevård, veterinärväsende, rättskipning, 0. 8. v. på ett ändamålsenligt sätt kunna ordnas för en tredubbel så stor styrka som den nuvarande armeen, utan att statsverkets utgifter för dessa ändamål ökas ett enda öre. Tvärtom bör på dessa områden, sedan den gamla personalen hunnit afgå, en ej så obetydlig besparing kunna göras. Vidare kommer ett strängt genomförande af allmänna värnepligten att hafva till följd, det armöen erhåller god tillgång på befälsämnen, som, utan att helt och hållet egna sig åt den militära banan, tjena några år som underofficerare och subalterner för en lön som endast ersätter uniformens anskaffande och den i och för tjensten uppoffrade tid. 2. Indelningsverket afvecklas så fort ske kan. Boställena utarrenderas på längre tider och alla soldatoch båtsmansnummer ställas på vakans emot en afgift i ett för allt, beräknad så billigt och rättvist som möjligt. 3. Staten öfvertager den indelta armåens underhåll, men kommunerna anskaffa och underhålla bostäder åt gemenskapen. At den del af befälet, som behöfver vara i ständig tjenstgöring, anskaffar staten lämpliga bostäder, hvarvid de å boställena befintliga byggnader kunna i viss mån blifva användbara. 4. Det nuvarande roterade infanteriet, tillsammans med det värfvade infanteriet och cirka 2,000 man indelta båtsmän, bildar till en början stammen för det nya infanteriet. För besparing reduceras denna stams gemenskap genast till 18,000 man, som fördelas jemt öfver hela riket efter folkmängden. Denna tillsvidare bibehållna stamstyrka utbildas, så vidt möjligt är, till underbefäl för nationalberäpningen. Den rekryteras af staten och i möjligaste måtto på frivillighetens grund ur beväringen eller de värnepligtige. Derigenom får man tillfälle till godt urval, grundadt på den bekantskap som under rekrytöfningarne eller sedermera gjorts med de värnepligtiges anlag. 5. Ungdomens krigiska uppfostran får icke förblifva en tom fras, utan måste göras till en sanning. Detta blir ej heller svårt, då så stor styrka som i föregående punkt omrämnts ligger jemnt spridd öfver hela landet och kan aflemna ett fullt tillräckligt antal instruktörer, för att undervisa ungdomen i gymnastik och vapenföring samt handleda den i målskjutning. Hvad som lärts i skolorna, bör på lämpligt sätt jemnt underhållas och utvecklas ända tills inträdet i nationalförsvarets leder. Det är isynnerhet på det senare stadium, som föregår rekrytutbildningen, som instruktörernas tjenster böra tagas i anspråk. 6. Hela den nuvarande garnisonstjensten afskaflas. I hufvudstaden, på Karlsborg och möjligen i Karlskrona förläggas dock armeens befälsskolor, hvarom mera här nedan. Dessas personal kunde utgöra 2,000 å 2,500 man. Kusteller skärgårdsartilleriet hade sina befälsskolor på Waxholm, Karlsten och möjligen äfven i Karlskrona. Det är gifvet att vakthällningen med honnörsposter och slik onödig lyx är ett moment som måste så godt som alldeles försvinna ur befälsskolornas tjenstgöring. Till fängbevakning vid rikets fängelser användes bäst och riktigast gendarmeri. För närvarande hafva vi cirka 6,500 man värfvade trupper, hvaraf omkring 4,500 man ligga hela året om i ständig garnisonstjenst. Afskaffades denna onödiga och förslappande tjenstgöring, skulle, äfven sedan kostnaderna för befälsskolornas underhåll blifvit bestridda, ändå göras en icke så obetydlig besparing. 7. Värnepligtige inkallades icke i större antal och till längre öfningar än den nuvarande beväringen, utan i den mån medel dertill bereddes genom gjorda besparingar. 8. Efter ett tidsförlopp af 8 å 10 år, då ungdomens krigiska uppfostran kunde bära sina frukter och medel blifvit beredda att förskaffa de värnepligte en något längre ääfning clylla infanforiafs stamtrunnar vo.