Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 1

är det deras egen skada, och jag sjelf komprometteras ej derigenom. — Anfäkta, utbrast Franco, något förskräckt öfver denna upptäckt, — men då kan äfven hela saken misslyckas! — Bäste general, sade öfversten, — allting i verlden kan misslyckas. Det finns ingenting om hvilket man kan vara fullkomligt säker, och just derför består en diplomats förnämsta skicklighet deruti, att han osedd, ja, icke ens misstänkt och bakom en fullkomlig betäckning gifver sitt hugg, hvilket, om det än misslyckas, lemnar honom ostördt tillfälle att i allt lugn samla sina krafter och slå till ännu en gång. Ni vill väl icke, general, att vi alla skola sätta våra lif på ett kort? Vi skulle ju då äfven kompromettera er sjelf! General Franco gick med hastiga steg fram och tillbaka i rummet; ty nu, då afgörandets timma nalkades, genomskådade han äfven öfversten, på hvilken han hade trott sig kunna lita, och fann att denne behandlade honom sjelf fullkomligt på samma sätt, som han hade ansett sig hafva honom i händerna, nemligen som ett viljelöst verktyg. Men i detta ögonblick kunde man ej göra något dervid; han måste låta saken hafva sin gång, och om den lyckades, godt, då var allt bra, men om den misslyckades, så satt han fast i Lima med hela sitt vapenförråd, för hvilket han hade utgifvit nästan hela sin disponibla törmögenhet, och hvad som lå skulle ske, derom bråkade han nu förgäfves sin hjerna. Måhända anade öfversten hvad som föregick i den lille konspiratörens hufvud. Han log tyst för sig sjelf och öfvertänkte nuru slugt han ordnat saken, och att den