Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 1

besättes palatset vid daggryningen. Mitt regemente får ej veta något derom, men det — — ska är tillgifvet vår sak, och Castilla tillfångatages eller blir nedstucken, om han gör det minsta motständ. Det blir alltid det säkraste att röja honom ur vägen. En sådan fånge är en ytterst farlig sak, ty om han åter sätter foten i det fria, har hans parti ånyo öfverhanden. — Jag anser äfven, sade Franco, som hade stannat tätt framför öfversten och med spänd uppmärksamhet lyssnade till hans ord, — att det blir det bästa att göra gubben oskadlig. Icke som skulle han kunna skada oss, sedan vi en gång hafva satt foten på Ecuadors mark, men — för sjelfva Perus skull, menar jag. Landet blir annars aldrig qvitt sina revolutioner, och för oss är det äfven bättre, om vi ej störas under våra första operationer i Ecuador. Ni förstår väl hvad jag vill säga dermed, öfverste? — Fullkomligt, svarade Desterres; — det värsta dervid är att vi icke hafva saken i vår makt. Jag kan ej göra någonting annat än trycka af; men sedan kulan väl lemnat mynningen, tar hon en riktning, och ingen kan återhålla henne. Vi måste då helt och hållet förlita oss på det heta blodet hos ungdomen, som den ifrågavarande morgonen håller värjfästet i sina händer. — Ni deltar naturligtvis icke sjelf deruti? sade Franco, som emellertid just önskade motsatsen, ehuru han icke gerna kunde yttra det. — Nej, sade öfversten torrt, — jag står bakom kulisserna och låter endast mina marionetter spela. Begå de dumheter, så