Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1867, sida 1

hafva fört krig, om de verkligen hade fullföljt den utlärdade befallningen. Äfven den, som utfärdade förbudet, visste på förhand att det ej skulle efterlefvas; det var blott en gammal plägsed likasom vattenöfversköljningarne, och ingen brydde sig ej heller derom. Ute i den yttersta förstaden åt Chorillos till ligger ett verkligt negerqvarter, der tvätterskor isynnerhet hafva slagit sig ned och bo i små trånga, smutsiga lerkojor. De hvita undvika denna trakt, isynnerhet efter solnedgången, ty om man icke rent af öfverfaller och plundrar dem, så kunna de likväl vara förvissade om att blifva insulterade och förhånade. De svarta hafva ju blifvit fria, och det finns nu ej något fräckare och öfvermodigare folk under solen än just dessa frigifna slafvar, hvilka sitt galna öfvermod ej rygga tillbaka för något. Af de hvita undvikas de således i mycket som möjligt, och nu tränga de sig fram, så att om aftonen intet anständigt fruntimmer numera promenerar på la Plazza, som förr var den fashionabla promenadplatsen, och der man hufvudsakligen visade sig. Men då för tiden tilläts ingen neger att beträda denna pasco, hvilken de nu ensamma upptaga under prat och skratt. I I denna förstad herrskade under de tre dagarne, ända från tidigt om mornarne, ännu större liflighet än i sjelfva staden, ty här ute hade karnevalen börjat redan, vid dagens inbrott, och från alla fönster! utgötos öfver de olyckliga förbigående ordentliga vattenfall, ofta af ingenting mindre än rent vatten. Men den, som visade sig här, tillhörde detta samhälle eller passade åtminstone dertill, och ingen va W