Sennor Aguila. Af Gerstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Midt igenom detta larm red en kavalleripatrull med skarpladdade karbiner långsamt genom stadens gator, enligt uppgift för att uppehålla ordningen, — men min Gud, hvad kunde de uträtta mot en stads öfvermod. Den stackars officeren var vanligtvis värst deran. Han hade order att ej tillåta vattenutgjutningen genom fönstren och visste på förhand, att han ej kunde forhindra det. Han ville gerna ignorera det, men det gick ej an. Från alla håll tömdes skålar och pytsar öfver honom sjelf; det föreföll nästan som hade man blott inväntat denna patrull och till dess sparat sitt vattenförråd, ty medan soldaterna erhöllo föga eller intet deraf och smågrinande redo bakom sin officer, samm denne ordentligen i sina stora kragstöflar och hade ej en enda torr trå på kroppen. Till och med pojkarne, som stodo i gathörnen med sina äggkorgar, utbjödo dem till salu åt honom, likasom på trots, men han såg icke pojkarne. Han hade föresatt sig att ej se något och utförde detta med en konseqvens, som ej lemnade någonting öfrigt att önska. Alla officerarne uppförde sig dervid på det älskvärdaste sätt, men det var ju äsven endast damer, emot hvilka de skulle Å) Sa HT N.a AR