Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1867, sida 1

AWAÄA333 (r?OsZ Beust skall söka förebygga en sådan evenstualitet genom upplösande af de landtdaIgar, som icke vilja understödja hans politik. Om det kommer att så tillgå, skola underrättelser snart ingå om upplösning af landtdagarne i Prag, Lemberg, Brinn, 0. 8. v. Enligt telegram från Prag af den 20 dennes har striden mellan det tyska och czekiska partiet genast uppenbarat sig derigenom, att tyskarne fordra, det regeringsbudskapet skulle hänvisas till ett utskott, som skulle göra förslag om riksrådsvalen, då deremot czekerna genast villo besvara det med en adress till kejsaren. tt annat telegram säger, att det böhmiska godsegarepartiet, som hittills gjort gemensam sak med czekerna, nu skulle hafva öfvergått till tyskarne, men detta torde behöfva bekräftelse. I Kroatien råder det, enligt öfverensstämmande berättelser från landets åtskilliga delar, stark agitation med anledning af den ungerska ministerens utnimnande. Befolkningen kan icke göra sig förtrogen med tanken, att den skall regeras af en ungersk minister i Pesth, sedan kroaterna åren 1548 och 1849, under sin ban, Jellachich, måste rycka i fält för att bekämpa samma författning, hvilken nu på det högtidligaste blifvit återupprättad och sanktionerad. Man väntar den italienske kronprinsens ankomst till Wien i dessa dagar. Man antager, att han skall åtfölja kejsaren på dennes resa till Ungern. FRANKRIKE. Tidningen , Etendard lemnar en temligen fullständig redogörelse öfver den nyaste planen till armåens reorganisation, hvilken — som bekant är — vunnit statsrådets bifall. I fall denna plan kommer till utförande, skall Frankrike i krigstid räkna 450,000 soldater i första uppbådet, 560,000 i reserven och 450,000 i det mobila nationalgardet; således tillsammans en styrka af 1,460,000 man. Moniteur fäster, i sin politiska revy, uppmärksamheten på den plan till armåreform, som blifvit förelagd det danska folkethinget. De aktstycken, som innehållas i den franska ,gula boken angående Frankrikes förhållande till Tyskland under förflutna äret, hafva endast ett historiskt intresse, enär de sluta med kejsarens bekanta skrifvelse till Lavalelte i September. Emellertid innehålla de ett icke ovigtigt bidrag till en klar och nöjaktig framställning af förra årets tilldragelser, för så vidt Frankrike var inblandadt i desamma. En mängd korta (ofta pr telegraf meddelade) depescher hafva — det faller af sig sjelft — blifvit vexlade mellan Paris, Florens, Berlin och Wien under dagarne från den 3 till den 22 Juli (från slaget vid Sadowa till undertecknandet af fredspreliminärerna i Nicolsburg). Det framgår häraf, att både den franske ambassadören i Wien och kejsar Napoleon ansågo det som alldeles afgjordt, att Österrikes hufvudstad skulle falla i preussarnes händer, så vida det österrikiska kabinettet icke så skyndsamt ingått på de af Frankrike föreslagna vilkoren. Till förebyggande af denna katastrof sattes alla krafter i rörelse, och kabinettet i Wien fick den ena depeschen från Paris enträgnare än den andra, uppmanande att göra allt för fredens återupprättande. Så heter det i en depesch af den 10 Juli från hertig Gramont till Drouyn de VIluyS: ,,Omständigheterna äro sådane, och Wiens intagande af preussarne så nära förestående, att det fattas tid till fullständiga underhandlingar. Det österrikiska kabinettet tillgriper blött let aldranödvändigaste för att frälsa monarkien från en materiel och moralisk olycka, hvilkens följder äro oberäkneliga. Under de sista dagarna hafva bankens benällningar på ängbät blifvit transporteade till Komorn; kort sagdt: alla ätgärler tyda på en snart förestående utrymning af hufvudstadenk. I en punkt söker nan likväl förgäfves efter upplysningar, wemligen angående de förpligtelser, som Frankrike, enligt kejsarens sista throntal, nade ingått om iakttagande af den stränsaste neutralitet. Prevost-Paradol har i ,,Journal des de2 FF— r att vi förr en gång hafva talat om