Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1867, sida 1

tror att vi förr en gång hafva talat om honom. — Och hvad är han egentligen? — En karl sådan du kan finna dussintals i Peru. En peruansk tjenstejägare, som håller sig för god att förrätta något arbete och verkligen är för lat dertill, och som på obegripligt sätt slår sig ut i många är utan den ringaste sysselsättning, till dess han uppnår hvad han eftersträfvar: någon tjenst med god lön och föga eller intet att göra. Sedermera blåser han upp sig, ty andra menniskor börja att taga notis om honom. IIitintilis har han dock varit temligen oskadlig. — Han har blifvit rekommenderad hos presidenten af Benares. Jag sammanträflade der med honom. — Nå ja, som jag säger. Pertena skall blifva en ganska brukbar person för dem, som nu beskydda honom, åtminstone så änge han ännu icke känner sig stå på säkra fötter. Men emedan detta enligt all sannolikhet aldrig skall inträffa, och han så väl som de andra begår underslef, hvarvid han åter behöfver understöd, så inräder han som en värdig medlem ar tjenstemannakåren, och staten har en blodgel mera. — Påminner ni er att jag berättade er nuru jag, den första gången jag red hit it, tilltalades af en ensam ryttare, som vegärde eld på sin cigarr? — Var det Pertena? utbrast Bertrand öfverraskad. — Den unge mannen niccade blott. — Ser man på, sade den gamle fransmannen för sig sjelf, — hvilka underliga saker man får höra. Således denne sennor Pertena, — och kände han igen dig?