Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1867, sida 1

1ÅU1. DUVIÄUTUD TILTÖILIIII. Riksdagsbres. Stockholm den 24 Februari 1867. Riksdagens båda kamrar hafva i gårda gens plena anställt val af revisorer föl granskning af statsoch riksgäldsverken mom andra kammaren förelägo tvenne olika listor, hvilkas ursprung sannolikt va för flertalet af riksdagsmännen obekant Man valde alltså den lista, med hvars personer man väntade det bästa fullgörande af det åliggande, hvarom fråga var, utar hänsyn till den sida, som uppgjort det ena eller andra förslaget. Det är alltså oriktigt att af utgången draga någon slutsats beträffande seger åt något visst parti. Den segrande listan uppteg namnen Stråle, Lönnberg, Carl Ifvarsson, Arvid Posse, Beronius och P. A. Siljeström. — Den andra listan upptog: Hörnfeldt, Sven Nilsson från Christianstads län, Otterström, Sträle, O. Wijk och Vougt. Således var endast Stråle gemensam för båda listorna, hvadan han ock erhöll ej mindre än 161 röster, hvarefter de öfrige erhöllo något öfver eller något under ett hundratal af röster. bå det uppdagats att på några voterimgssedlar stodo endast namnen: Posse, Siljeström, Stråle, och då många Possar, Siljeströmar och Strålar finnas i landet, så uppstod hr Staaff och påyrkade, att alla slika voteringssedlar skulle förklaras ogiltiga. Nu hade emellertid uppteckningen af röster långt framskridit, och talmannen upplyste att han redan betraktat flera dylika sedlar såsom giltiga, hvadan, derest kammaren beslutade i motsatt riktning, hela valet måste göras om igen. En rätt liflig debatt uppstod, och slutligen blef votering om denna formfråga, hvilken dock utföll till förmån för talmannens mening, hvadan valet blef beståndande och resultatet framgick i enlighet med hvad ofvan är nämndt. Ehuru hr Staafss anmärkning utan tvifvel var formelt riktig, så hade den dock ingen reel betydelse, enär det är uppenbart, att derest några velat utmärka någon annan Posse, Siljeström eller Stråle än de som voro ledamöter af kammaren, så hade han ofelbart närmare bestämt personen. När suppleantvalet försiggått och röstsedlarne voro under uppsummering, förekom ett annat intermezzo, som lätteligen kunnat leda till en rätt besynnerlig påföljd. Den lithografierade listan upptog, till följd af tryckfel, namnet Jederholm, E.från Södermanland, i stället för Sederholm, E. Flera röstande hade icke aktgifvit på detta tryckfel. När anmärkning derom gjordes, upplystes, att det i Södermanland fanns en E. Jederholm, stadsfiskal någonstädes. Hans namn måste alltså antecknas, och det hade då kunnat lätteligen hända, att stadsfiskalen Jederholm blifvit öfverraskad af att hafva blifvit, i en bråd vänning, till följd af ett tryckfel, vald till suppleant i statsrevisionen. Flertalet af röstande hade dock korrigerat tryckfelet, och så utgick verkligen brukspatronen l. M. Sederholms namn ur valurnan, tillika med J. A. Bovin och Erik Olsson från Nerike. Efter det ett par utskottsbetänkanden af mindre vigt blifvit expedierade, uppstod en ång öfverläggning rörande statsutskottets utlåtande beträffande riksdagskostnaderna och riksdagsmännens resekostnader. Den sednare frågan hade väl varit ganska lätt ifgjord, derest main ej ansett sig böra fästa afseende å representanternas från Norrand många resdagar vintertiden och funnit det obilligt, att de ej skulle tå beräkna ersättning äfven förlifsuppehället under esan. — Det var en allmän åsigt, att rikslagsmännen, som här beslutade i egen sak, skulle handla med största grannlagenhet. Jnder debatten ingick underrättelse, att örsta kammaren antagit statsutskottets örslag i ämnet, och så blef äfven denna nening segrande hos andra kammaren, lock först efter tvenne voteringar, den förta rörande kontrapropositionen, den sedare i hufmdsaken. Resultatet deraf är, att riksdagsmän, som esa med jernväg, erhålla ersättning efter :a klass, utan dagtraktamente; de som esa med ångbåt, hvarå finnas hyttor, erålla ersättning efter hel hytt, eller efter U ch dervid blir det. Det är den gamla