Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1867, sida 3

de organismen fsåsom ett kompliceradt konstverk, en maskin af helt egendomlig och okänd konstruktion. En obildad, i mekaniken okunnig menniska, t. ex. ett naturbarn från söderhafsöarne, som första gången ser ett lokometiv ila fram utefter sin bana, skall i sanning ej förmå att gifva ens den aflägsnaste förklaring öfver detta underbara fenomen — ej fattagden mäktiga kraft, som drifver det långa och tunga tåget med vindens hastighet framåt. IIan behöfver dertill först se lokomotivet i hvila, taga sönder det i dess enskilda delar och studera det i alla dess detaljer, för att komma under fund med hvars och ens andel i det hela. Det fordras det oaktadt godt förstånd och ihärdigt arbete för att i grund fatta och begripa detta jemförelsevis enkla konstverk af menniskohand. På samma sätt företer sig i början mennisko-organismen för fysiologens öga. Kännedomen om menniskokroppens konstruktion är i sanning icke medfödd, och ingen kan på förhand sluta sig till huru det ser ut inuti hans egen kropp. Arhundradens ihärdiga studier hafva behöfts för att samla den kunskap derom, som vi nu besitta, och ännu väntar mången anatomisk fråga på sin lösning. Ofta hafva dessa studier måst bedrifvas i hemlighet under nattens timmar, i undangömda köllarhvalf för att undgå den krassa och fanatiska intoleransens spejanda öga. Ty det har funnits tider, då dis-cktioner af menniskolik varit förföljda med lika mycken stränghet men mycket större makt af den fanatiska obskurantismea, än i våra dagar fysiologernas vivisectionerDen ädla bildea af anatomen Vebulius gifver en skön och lefvande erinran om denna tid. På hans lugna panna läsa vi löftet om den seger öfver en fördom, som dock till sist är tillförsäkrad vetenskapens stilla arbete. (Torts.)