Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 3

Article Image
finnes på någon engelsk eller fransysk pansar-fre gatt; en kanon, som dessutom finnes skyddad a ett pansar, som är tjockare och starkare än nyss nämnda fregatter. — llärjemte har han till rege ringen aflemnat värdefulla ritningar och modelle på af honom konstruerade nya fästningslavetter och slutligen, efter hvad jag med visshet tror mig känna, — i dessa dagar, förslag och ritningar til ett af honom konstrueradt nytt armåvapen, en sorts kanon, om jag så får uttrycka mig, til krigsduglighet, efter hvad som säges, fack hvars männen lära vänta sig g häst, om anska mycket. Att svenska regeringen icke lemnat utan tacksamt erkä sterlands son lagt, säger sig sjelft. nande den vi ärlek, som den saillrike mannen ådagaMen månne icke riksdagen arma och uppoffrande fo. i likheten med kongressen i Washington och der tande församlingen lag: i New-York, äfven borde hembära honom ett bevis af erkännande. Då man hedrar förtjensten, hedrar man äfven sig sjelf. Så tänkte man man der voterade tac icke I tänka på enah Viss er! helt säkert i Amerika, då gelse-adressen. Månne yi anda sätt? gen har ej John Ericson giort något föl att dermed vinna yttre ärebetygelser, sådan är cj hans karakter. icke dessmindre förestål lönin kärare sterlamd. Med anledning af hy draga, tilläter täcktes Ericsor särskildt om fäder honom aflåta en ta Jag anhåller om remiss hä Han har arbetat för sjelf en monitor, ledd af kens skull, j Mer ; mig att ingen beler J kulle vara för hans hjerta dyrbarare och än en vänlig helsning från hans gamla foag här haft äran anföreslå, att riksdager ärd af aktning för John ej blott i allmänhet utan neslandet, besluta att till ä ifvelse. are sig till särad j skildt eller tillfälligt utskott, allt efter som kammaren sjelf behagar bestämma. om upphåfvande af de lagen stadgar för åsäljder, som kyrkonlåtenhet att begagna dep eler nattvard. (Motion af hr Genom ett föregående Maj:t utfärdadt den 16 November 1863, har A. W. Uhr). riksdagsbeslut, af Kor af 11 kap. kyrkolagen upphört att vara gällande och derigenom tvånget, hafva begått nattvarden, Men om fordran af årliga nattvar att inom ,år och dagblifvit borttaget. gångar, såsom vilkor för åtnjutande af nästan hvilken borgerlig rättighet som helst, var hvilket gaf anledning till de s lände till religionsförakt, les detsamma med fordr: gerliga förmåner, varden. het, då hotelse med förl an gång skall hafva begåtts Om någon handling måste vara ett den fria kärlekens uttryck tt samvetstvång, a missbruk och så är förhållandet alldeatt nattvarden någon . för att erhålla vissa borå är det väl nattAtt intet rum lemnas för kärlekens friust af de enklaste medborgerliga rättigheter tillåtes att inverka såsom bevekelsegrund — borde enklaste begrepp om re vara sjelfklart. Af de onens natur följer ju, att en handling af gudsdyrkan, påtvungen en person, utan hans samtycke, ändig öfvertygelse, ej kan ; utan tvärtom måste försämra, öa den persons karakter, som utan en utvecklad sjelfst ega något vär örsvaga och för blir så tvingad. Ett fall, hvari nattvar visat sig vara tryckande, eller till och med blott dstvånget på sista tiden är i fråga om äktenskaps ingående. Nu gällande kyrkolag stadgar i 15 kap. 11 8 — ,.och skall ingen trolofvas. som icke kan Lutheri catechismum, oc nattvard. Flera unga varande i olika delar af h hafver begått Herrans personer finnas för när riket, hvilka, ehuru i öf rigt uppfyllande de statsborgerliga vilkor i anseende till ålder m. m, som med skäl fordras, icke kunna erhålla lysning till äktenskap, emedan de till följd af sin ökvertyge se ej kunna förmås till den i ofvannämnda S fordrade nattvardsgång. Så vida ej detta lagrum änd ras, se de sig nödsakade att gå i landsflykt, såsom andra i dylik ställning redan måst göra. Dylika tvångsstadganden i afseende på döpelsen qvarstå ock samt tilläm i 3 Kap. 2 8. — Alle födde och lefvande barn, .til then helige döpelsen befordras. mar någon thet af vårds me antingen med kyrc pas. Kyrkolagen stadgar fullkomligen till verlden skola af theras föräldrar Försumöshet, så skall thensamkoplikt af Consistorio beläggas, eller i thess ställe, gifva något ansenligt till kyrckan och the fattige. Derjemte finnas tvänne Kongl. Bref af den 7 Juni 1733 samt den 24 Januari 1740, hvari föreskrifves. att ,,om någon i godo icke kan förmås, att låta dess barn komma till den heliga hos honom af beskedlige döpelsen, skall detsamma executions-betjente uttagas, och sedan af presterskapet uti kyrckan döklaringar af lagen, ast. Dessa Kongl. Bref äro visserligen endast ifna i enskilda fall, men tillämpas icke desto mindre af högre och Jägre domstolar såsom lagar. sednaste åren lidit sådant våld. Många familjer hafva på Kyrkolagens bud om .något ansenligt, som skall utgifvas af den, hvilken blir föremål för fall, efterkommes stundom bokstafligen. dess stränghet i nämnda Så hände det en fattig Wermlänning, som genom arbete utsocknes samlat en liten summa för vintern, att han vid hemkomsten blef beröfvad hela sin med svett och möda förtjenta sparpenning såsom böter, för det han vägrat att låta döpa sitt barn. Genom antagande af den år 1855 stiftade, så blifvit upphäfd. Då rel den nya Strafflagen har kallade sakramentallagen igionsförföljelse sålunda i lagstiftningsväg i ett beslägtadt fall börjat erkännas såsom origtig; är det ej mer än en fortgång på samma bana att upphäfva alla de lagrum, genom hvilka lockelser af kotelser af borgerliga s borgerliga förmåner eller traff göras till bevekelsegrunder för sakramenternas bruk. Jag får derföre vördsamt föreslå, att ofvan vidrörda och andra i sammanhang dermed stående lagrum måtte så ändras, att underlåtenhet att begagna dop eller nattvard ej må medföra förlust eller hinder i verldsligi afseende.

22 februari 1867, sida 3

Thumbnail