Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 3

lsrän denna slentrian synas emellertud fransmen först och par pringipe hafva sträfvat att ig i det att flera af dess regementen, synzouavoch turkostrupper, till hvarenda man bestå af voltigörer, liksom i hela en den arundsats synes gälla, att icke undertrycka soldatens vilja, tanke eller sjelf: ighet, utan fastmer elfvilligt foupplysa hans förstånd, så att detta sj gar sig efter nödvändizhetens l Hvad kamratskapet angår, förhåller sig härmed sålunda, att om befälet också i fredstid icke iakttager detsamma mot soldaten så som i krigstid, behan ssoldaten med den största humanitet, grannlas och aktning. Aldrig som hos oss såsom slaf eller i bästa fall såsom betjent eller dräng. Hvad fransmännen gjört med berådt mod, synas preussarne, allt sedan deras armCöorganisering an-! tog solkbeväpningens karakter, hafva kommit tilll genom omständigheternas kraf. Då rekryter skulle tagas ur samhällets alla klasser och yrken, har! man icke kunnat utestänga kunskap och vett, utan dessa hafva kommit in uti lederna och gjort sig gällande samt i icke ringa mån omstöpt den derstädes förut herrskande anda. Hvad de kroppsliga öfningarna angår, hafva preussarne tillämpat dem i sin armå mera än de flesta andra nationer, hvilket ock varit lättare i deras land, emedan här öfverallt finnas de bekanta Turnföreningarna, afs hvilka en stor del rekryter förut varit ledamöter. Granska vi nu förhållandet inom vår egen armå, i så finna vi att densamma, enligt sitt reglementes ordalydelse, är anbefalld både gymnastik och fäkt-: ning. Men huru tillämpas väl denna bestämmelse? Jo årligen kommenderas ett tiotal officerare tillj gymnastiska centralinstitutet för att der bildas till lärare uti nämnda ämnen. Men härvid är det anmärkningsvärda att dessa ofsicerare lemna institutet utan att hafva instruerat en enda soldat, medan dessutom mången af dem sjelfva varit särdeles illa kroppsligt utrustad eller ock företett ringa lust och fallenhet för saken. När dessa officerare efter slutad lärokurs återkomma till sina regemen) ten och anbefallas instrnering i gymnastik och fäktning, så inskränkes den förra. alltid till s. k. e fria rörelser ), hvilka göras så tråkiga och kate-iA kesmässiga som möjligt, medan fäktningen vanli-A gen sammankrymper till en temligen oredig teckning af diverse stötar och hugg uti — vädret). ! Härifrån hafva under sednast förflutna år ga desregementena gjort undantag i så måtto, att de1 ras yngre manskap temligen allmänt utöfvat såväld gymnastik som kontrafäktning; ehuru emot den 1 förra kan anmärkas att densamma varit alltförlitet rigtad åt det praktiska området liksom den i begagnade appareljen varit orimligt fåtalig i för-4 hållande till de öfvandes antal. Äfven annorj städes i landet, uti de s. k. korporalskolorna, har y fäktningen egnats något mera uppmärksamhet; ( men med dessa få undantag är det vår öfvertygelse att svenska armåen f. n. icke har något gagn! af gymnastik eller fäktning, hvarom det är värdt. att tala. I Skulle dock detta uttalande vara för mycket I I sagdt, torde någon, som sett förhållandet i en bättre dager, göra sig besvär att upplysa hårom. Emellertid böra, i enlighet med de gjorda anmärkningarna, följande vilkor iakttagas, om gymnastiken skall kunna flyttas ifrån reglementets papper! in uti armeens leder: I 1) A hvarje regementes mötesplats böra gymna-stikens enklaste redskap uppställas, och, för att visa huru lätt detta kan åstadkommas i både ekonomiskt och praktiskt afseende, hänvisa vi på den för alla gymnastikmän bekanta springbom-— men, å hvilken hela soldatgymnastiken obehin-1 dradt kan utöfvas. Medelst 25 springbommar kan 1 nemligen ett regemente af 1,000 man under loppet af en timma hinna genomgå samtliga gymna1 stiska rörelser, som för dagen behöfvas, nemligen hoppning, klättring, balansering och dessutom 1 lämpliga rörelser för både bröst och rygg särskildt. ! Tjugusem springbommar, tillyxade äf manskapet i sjelft, kosta tillsamman högst 150 rdr. Utom s springbommar böra gropar, vallar, m. fl. hinder? anläggas af manskapet för att begagnas vid öf-!I ningarna, hvilkas närmare beskaffenhet bör be-i1 stämmas i den handbak, hvarom längre fram ta-1 las. Icke heller få gymnastiska lekar och täflingsöfningar selas uti soldatens gymnastik. Ibland i de senare bör isynnerhet kapplöpning förekomma. t 2) Alla garnisonsregementen böra förses med l gymnastikapparelj uti deras förut egande exercist hus och dessutom å kaserngården förskaffas sådaI na redskap, som behöfvas för gymnastikens krigiska tillämpning, såsom spring-grop och -vall, stormlöpningsoch balanser-bräden, m. fl., som nämnde .? handbok bör närmare b eskrifva. 3) Alla korporalskolor böra aptera sin förut egande lokal till gymnastiksal och hvarje korporal undfå sin distinktion först sedan han visat prof på nåjaktig instruktionsförmäga uti gymnastik, fäktning och simning. — 4) All beväring eller vapenskyldig ungdom skall genomgå samma fordringar uti gymnastik, fäktning och simning som tillkomma den egentliga armåen eller stammen. . 5) Till hvarje officersexamen böra gymnastik. faktmng och simning höra, så att betyg må fordras uti dessa såväl som öfriga läroämnen. 6) Nu gällande stadga för officers kommenderande till gymnastiska centralinstitutet bör i så måtto skärpas, att endast frisk och välbildad person kommer i fråga. När sjelfva religionsläraren, hvars verksamhet är så föga sinlig, dock ej får vara kroppsligt lytt eller bristfällig, synes oss gymnastikläraren, som ofta bör föregå med kroppsligt exempel, åtminstone böra motsvara de nämnda anspråken, hvilket likväl hittills ej alltid varit fallet. I sammanhang härmed borde icke heiler krigsskolan vid Carlberg få mottaga sjukliga lärjungar. Hittills har det nemligen ofta inträffat att lärjungar, som vid elementarläroverk varit befriade från gymnastik på grund af sjuklighet, icke dess mindre antagits till kadetter vid Carlberg. Alltså bör mönstring föregå innan någon till lärjunge anta-s5 ges vid gymnastiska centralinstitutet och äfvenså lr vid rikets krigsskolor. Icke heller bör någon utilt nämnda mönstring godkännas med mindre han eger för gymnastikkallet fullt lämplig kroppskonstitution och derjemte, så vidt af förhandenvarande omständigheter kan utrönas, visar; lust och sal-I enhet för saken. 1 7) Officerare, som genomgå lärokurs vid gym-: 8 nastiska centralinstitutet, böra beredas tillfälle att instruerå soldater af Stockholms garnison uti såväl gymnastik med redskap som fäktning och simnine. För närvarande finnes ej någon sådan instruering vid institutet. Den ersättning man sökt it bereda, genom att låta nämnde officerare instruera institutets skolungdom, är ej tillräcklig; ty dertill st är förhållandet mellan soldatens gymnastik och s( skolgossens alltför skiljaktigt. 1 8) En enkel, . kort och tydligt affattad lärobok J1 uti soldatgymnastik bör af gymnastiska centralin-: stitutet utgifvas och innehålla beskrifning öfver sä-Jj väl redskapens anordning och uppställning som ; öfningarnas beskaffenhet och rätta tillämpning. , Handboken bör uppställas efter soldatens fattnings-t förmåga, så att icke blott befälet, utan äfven sol-J; daterna sjelfva kunna läsa och förstå densamma. I 9) Hvad fäktning angår finnes häruti redan ett reglemente, af gamle Ling, som måhända är bättre ! skrifvet än något i öfriga europeiska armeer före1) kommande; men det är för vidlyftigt och bör, ve-JI derbörligen lämpadt för soldatens mål, inrymmas 4 uti nyssnämnda handbok. ——