Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 3

.(Insändt) Svenska armeens soldatbildning. Hastighet uti rörelse har alltid ansetts utgöra en krigshärs prydnad; om icke en af dess förnämsta egenskaper, hvilket ock gifvit anledning till armeernas indelning uti divisioner, bataljoner, kompanier 0.:8. v., ända ned till den tvåmänniga.roien. Erfarenheten har nemligen lärt att massans rörlighet helt och hållet beror af denna färdighet hos dess allra minsta beståndsdelar, hvilka derföre måste uppletas och i första hand egnas omsorg. Den lilla beståndsdel, om hvilken här är fråga och på hvars rörelsckraft hela krigshå ns slagfärdighet beror, är alltså den enskilde soldaten. Men hvilka äro då pretentionerna på en soldats rörelsefärdighet och hvilka de medel, som man hittills användt för hans utveckling häruti? På den första frågan faller svaret temligen af sig sjelf. då man känner beskaffenheten af de hinder, som möta på det stora slagfältet, på det ,,lilla krigets kuperade mark eller vid fästningens förskansade omgifning. Dessa hinder förete sig nemligen i form af diken. åar. vallar, gärdesgärdar, häckar, murar, pallisader. grafvar, m. fl., till hvilkas öfvervinnande ju erfordras färdighet uti de rörelsearter, hvilka med ett gemensamt namn kallas gymnastik och som äro löpa, hoppa, klättra, balancera och simma, medan soldaten på andra sidan om de öfvervunna hindren slutligen och såsom hufvudsak måste kunna fäkta. Soldaten har alltså en hel mängd hinder att öfvervinna medelst speciela arter af kroppslig färdighet, innan han ens kan komma i tillfälle att utöfra sin egentliga eller stridsfärdigheten. Redan äraf synes det vara riktigt att soldatbildningen börjar med öfning uti just sådana rörelscarter. som föregå. och. utgöra inledningen till sjelfva kampen. Men ändå mera trugande skål förefinnas till ett sådant förfarande. Ty någon verklig fäktning kan soldaten icke lära sig usan förberedande rörelser, liksom han utan alfåbet icke kan lära big läsa; men gymnastiken är just fäktningens alfabet och första grunder. Dessutom har gymnastik der egenheten att verka fördelaktigt på soldaten icke blott i kroppsligt hänseende, utan äfven till lynne, anda och hela hans väsende; ty en planmessig öfning till kroppslig färdighet förlänar icke blött kraften sjelf, utan bringar äfven densammas mått till den öfvandes medvetande och nega sjelfkännedom, hvilket åter utgör grunden till mod uti både fysisk och moralisk mening. Då soldaten på förHand känner sin förmåga, uti, t. ex., klättring eller simning, måste han uti fält, framför barrikaden eller floden, möta dessa hinder med bra mycket större tillförsigt, än om han först här skulle börja sin bekantskap med deras bekämpande. Och huru soldaten än må ställa sig uti fält, lärer han dock aldrig undslippa att möta tillfällen, hvarest icke klättring, hoppning, simning och balancering komma ifråga. Om det anförda lyckats ådagalägga förmånen af soldatens färdighet i gymnastik återstår att anföra skäl för hans kännedom uti fäktning ; emedan många anse att någen egentlig fäktning.icke kommer i fråga uti fält, utan allenast en sammanstöt, ett huggande och stötande på måfå, hvarunder officerarnes role förmenas endast vara en pådrifvares eller hetsares. Vi skola ej blifva vidlyftiga, . utan hänvisa genast till soldatens enklaste och första bildningsmedel — marschöfningarna. Soldaten kan ju redan förut gå, men icke dess mindre har man funnit stor fördel af särskildt, efter vissa reglor, bestämd gångöfning eller marsch. Så förhåller det sig ock med fäktning. Nog kan soldaten utan speciel fäktning. d. ä på måfå; slå ihjel sin motståndare; men till detta blodiga mål måste ju liksom till andra mål finnas flera vägar, af hvilka somliga äro ginare och säkrare än andra, och läran em de närmaste vägarna uti tvekamp är just hvad fäktningen innebär: Väl hafva vi hört påstås, att soldaten, om han lärt att fäkta efter reglemente, skulle i verklig strid få stryk efter noter. Detta kan visserligen innebära sanning, men nedsätter i så fall för ingen del fäktningen såsom konst, utan blott den okunnige läraren, söm ej förstått att låta soldaten blicka utom reglementet, sedan han begagnat detsamma som inledande teori, såsom exempel, för att med detta kapital af konstfärdighet återgå till sitt eget naturliga skaplynne.