Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 1

RIKSDAGEN. Rörande plena den 20 Februari skrifver Aftonbladet för samma dag: Kamrarnes sammanträden i dag ha erbjudit flera rätt märkliga företeelser. Vi nämna i främsta rummet bland dessa det försiggångna valet af ledamöter i det särskilda utskott, som blifvit beslutet för handläggning af hr IIessles motion om åtgärder till lindring i jordbrukarnes finansiella betryck. Första kammaren utsåg till ledamöter i detta utskott frih. J. Schwerin med 100, hr C. Uggla med 98, hr Brusewitz med 92, hr J. F. Ekenman med 79, hr J. Arrhenius med 79, hr von Möller med 75 samt grefve Hugo Hamilton med 73 röster. I andra kammaren föll valet på hrr Hessle med 167, Keij med 166, Kalstenius med 161, Per Eriksson från Gefleborgs län med 102, Erik Andersson från Elfsborgs län med 99, Rundbäck med 97 och frih. v. Schultzenheim med 95 röster. Närmast i röstetal voro hrr Lindström och Stråle. Till suppleanter utsågos hrr Bengtsson med 118, ke Andersson med 96 och Wener med 92 röster. Närmast i röstetal var hr Chenon. De majoriteter, som i de särskilda kamrarne bestämde utgången af dessa val, visade sig vara af bestämdt skiljaktig karakter. Medan första kammaren med stor majoritet i det särskilda utskottet insatte jordbrukare, väl förtrogna med jordbrukets ställning, men, såvidt vi känna, alltför upplysta för att vänta af lagstiftmingen att den skall förmå undanrödja enskildes ekonomiska bekymmer, så segrade deremot i andra kammaren den sida, som omfattar en motsatt åsigt. Flera af denna sidas anhängare gingo in med nästan alla de afgifna rösterna, hvilket ådagalägger, att äfven den andra sidan ville bereda plats i utskottet åt målsmännen för de åsigter, åt hvilka motionen i ämnet velat gifva uttryck och åt hvilka den vill bereda framgång inom riksdagen. Förmodligen kommer den här ifrågavarande valsegern att tagas till förevändning för uppstämmande af diverse protektionistiska segerhymner, till någon lisa för partiets många lidna motgångar, och det torde derför vara skäl att på förhand anmärka, att ehuru protektienisterna naturligtvis medverkat till utgången i andra kammaren, de likväl vid detta tillfälle hade funnit understöd af de många, som hysa den öfvertygelsen, att jordegarnes betryck kan lindras genom lagstiftningsåtgärder på helt andra områden än genom tulltaxan, och isynnerhet genom statens mellankomst för beredande af nya låneutvägar. En högst anmärkningsvärd företeelse är uppträdandet inom första kammaren af en stor mängd ledamöter, som nedlagt sin reservation mot kammarens beslut i fråga om främmande trosbekännares tillträde till flera befattningar. Dessa reservationer torde kunna anses såsom på samma gång en följd och ett uttryck af den smärtsamma sensation, som första kammarens ifrågavarande beslut framkallat inom alla kretsar af tänkande medborgare. De ifrågavarande reservanterna voro: Hrr Ch. Dickson, von Koch, Hasselrot, grefve H. Wachtmeister, frih. Sprengtporten, hrr Jegerfelt och Tornrhjelm, frih Hamilton, hr Stjernblad, frih. Cederström, hrr Thorburn, Ehrengranat, Storkenfelt, frih. Nordenfalk, hr Heykensköld, grefve H. B. A. Hamilton, hrr Ekenman, C. Ekman, IIammar, Brummer, Troilius, G. Ekman, Holmberg, Herlenius och E. W. Nordenfelt. Det är otvifvelaktigt att om blott några af dessa herrar uppträdt före afgörandet i stället för efter detsamma, och då lagt sitt ord i vågskälen, utgången skulle ha blifvit en annan än den blef. Lagutskettets tillstyrkande af den kongl. propositionen om ändring i 10 af beväringsstadgan har förevarit i båda kamrarne och blifvit i den första utan öfverläggning bifallet, men afslaget i den andra med den betydande majoriteten af 116 röster mot 36. Under den vidlyftiga debatt, som föregick andra kammarens beslut, anfördes af förslagets motståndare, dels att den nuvarande lydelsen vore fullt tillfredsställande och innebure allt det, som enligt motiverna till propositionen med den nya åsyftades, dels ock att den föreslagna nya bestämmelsen gjorde konungens rätt att uppbåda beväringen alltför vidsträckt och skulle kunna i tillämpningen leda till en utsträckning af öfningstiderna äfven under vanliga förhållanden, I denna betänklighet har man otvifrelaktigt rätt, om man ser blott på ordalagen i författningen; men om man, såsom statsrådet Ehrenheim under debatten framhöll, tager i betraktande äfven öfriga i samband härmed stående förhållanden, såsom att beväringen icke kan inkallas utan det ansvariga statsrådets hörande; att regeringen icke eger andra medel för de befarade öfningarne än genom: att lyfta lilla kreditivet, och att representationen nog hade makt att stäfja missbruk i detta hänseende, så syntes farhågorna temligen ogrundade. Många ledamöters votum bestämdes också helt säkert icke hufvudsakligen af dessa betänkligheter, utan af olägenheten att genom några rubbningar i nuvarande förhållanden gå i förväg den fullständiga reorganisation af försvarsväsendet, som är å bana och som möjligen derigenom skulle kunna undanskjutas. Det förslag, genom hvilket första kammarens tillfälliga utskott velat förebygga öppna voteringar i utskotten, blef af kammaren återremitteradt, enär äfven de ledamöter, som ville detta rasultat, fann utskottet ha gått alltför vida då det föreslagit i allmänna ordalag, att för kamrarne gällande grundlagsbestämmelser skola i tillämpliga delar gälla äfven för arbetena i utskotten. Enligt inom talmanskonferensen uppgjordt förslag kommer val att förrättas af ledamöter och suppleanter för revision af stats-, banko och riksgäldsverken, Lördagen den 23 Februari;